Besök 2013

Hela familjen hälsar på Kerstin i Khartoum över jul och nyår

Hamad Al Neel Cemetery i Omdurman

 

Fredagskväll i Khartoum den 20 december 2013

Första dagen i Khartoum åker vi förbi Omdurman där Sufierna, de virvlande dervischerna har uppvisning på fredagarna i solnedgången. Det är förvisso mer än en uppvisning. Sufiernas fredagsbön är spektakulär, med eller utan publik men de har verkligen ingenting emot att bli betittade eller fotograferade.

 

Den här killen snurrade konstant utan avbrott, från det att vi kom till dess att vi gick en timma senare. Don't try this at home.

 

Mer om Dervischer här »»

 

 

Lördagskväll i Khartoum den 21 december

Solen håller på att gå ner och nu kommer stolarna och teborden fram. Inom en timma blir det fullt med folk som träffas, sitter ner med en kopp te och umgås mellan den trafikerade gatan och Nilen.

 

Vi provade ett varsitt glas med hibiskus. Så rött och grant att det speglar sig snyggt(?) i glasögonen.

 

 

 

 

 

 

Nere vid floden har folk redan börjat samlats.

Nilen skär rakt igenom staden, eller snarare mellan städerna Khartoum och Omdurman, den gamla staden. Mellan staden och floden odlas det lite grödor på en bördig remsa om några hundra meter och området fungerar också som ett rekreationsområde för stadens invånare.

 

 

Söndagsmorgon i Khartoum 22 december 2013

 

Helgen är slut.

De som jobbar femdagarsvecka är lediga fredag och lördag. Sedan drar veckan som vanligt igång på söndagen, som inte är någon röd dag i Sudan och det är dags att ta sig till jobbet. Visserligen är trafiken tät med alltför mycket bilar i samtliga korsningar men de flesta åker ändå kollektivt.

 

Mycket tidig måndagsmorgon den 23 december

 

Ungarna kommer med flyget från Istanbul och sluter upp till familjens julfirande (ännu oklart om och hur jul ska firas här). Klockan är mitt i natten, vilket tycks ingå i paketet vid resa både till och från Khartoum. Av någon, för mig okänd anledning anledning är trafiken högfrekvent på småtimmarna. Planet från Istanbul landar 02:20 och när vi en timme senare drar ut resväskorna mot bilen återstår det mängder av flighter och det är fortfarande full fart i ankomsthallen. Två kaféer är öppna, lika många telecomoperatörer liksom taxfree-butiken. Kommersen är kanske inte den högsta men när ska en taxfree-butik utan alkohol vara på topp?

 

Likadant är det när man ska ta sig härifrån. I våras lyfte vårt plan mellan tre och fyra på morgonen och det var full fart, trängsel vid ingången och mild kalabalik när alla väskor skulle scannas innan de fick föras in på flygplatsen.

 

Det är lite skillnad mot Heathrow. Vid en låång mellanlandning för ett drygt år sedan blev vi inte ens insläppta i en stängd flygplats när vi efter en kväll i London skulle sova på sofforna någon timma före avfärden vid sexsnåret. I Khartoum blir man istället välkomnad till det underbara Sudan av den statliga telecomfirman Zain.

 

 

Julafton i Khartoum

 

Jonny investerar i en Jellabiya med tillhörande Amama (turban) och julen är räddad. Vi fick hjälp med att vira fyra meter amama hos skräddaren. Inte helt enkelt att slå in det paketet. Risken var överhängande för att aldrig mer få turbanen på huvudet men med lite övning så blir det så här snyggt.

 

 

 

Svenska ambassadörens barn fick besök av tomten.

Märklig gubbe. Skäggig, helt klädd i rött och oidentifierade paket i säcken.

 

Sudans Nationalmuséum i Khartoum

Som en introduktion inför morgondagens besök i Meroe går vi på muséum och insuper Sudans omfångsrika förhistoria.

 

 

Idag var det nästan bara skolklasser på besök här, förutom oss såklart. Grupp efter grupp passerar, alla hårt disciplinerade.

I väntan på sin tur står de snyggt uppradade på led inför nästa lektion. Flickorna hade inget emot att få en ny kompis i främsta ledet men lite oordning bidrog nog den märkliga mannen med.

 

Meroe och pyramiderna, annandagen 2013

 

Meroe - Kushiternas huvudstad

 

Efter en juldag laddad med mycket strul vaknar vi i gryningen på Camp Meroe, cirka 25 mil norr om Khartoum. I juldagskvällens mörker lyckas vi till slut och med lite hjälp av den mötande personalen hitta fram till campen.

 

Det är pyramiderna som har lockat oss långt bort från staden. Sudan har en historia som är längre än de flesta andras. Pyramiderna här är 3000 år gamla och från en tid då Kingdom of Kush regerade över nuvarande Sudan och när kungariket stod på sin topp även Egypten, Jerusalem och upp emot Libanon. Några kilometer ifrån pyramiderna ligger tält-campen med utsikt över området.

 

 

 

 

Vi befinner oss i öknen och det är nog som tydligast vid själva pyramiderna där sanddynerna breder ut sig över kullarna. Transporter i öknen sker som bekant med kameler varför vi rider några kilometer från campen till själva sevärdheten i en liten klunga om fem personer, och lika många kameler.

 

Pyremiderna är betydligt mindre än de berömda i Egypten men det är maffigt och vi är helt ensamma vid attraktionen .

 

Ökar kriminaliteten i Sudan?

Regimen i Sudan är en av världens hårdaste mot sin invånare och när västmedia rapporterar från Sudan handlar det nästan alltid om övergrepp, elände och konflikter där människor dör i Darfur eller Abyei. På gatorna i Khartoum är det däremot fridfullt, möjligen av samma orsak. Man påstår att vem som helst kan röra sig när som helst och var som helst i staden utan risk för sin egen säkerhet. Det sägs också att stölder knappast förekommer alls, även om en och annan mobiltelefon kanske kan försvinna ur turisters fickor och väskor men annars är det helt lugnt och fint.

 

Med den bakgrunden blev vi mest av allt förvånade när vi blir utsatta för en smash and grab. Vi har just lastat bilen med väskor för en övernattning i Meroe, stannar vid Kerstins vanliga lunchhak för att få något i oss före själva avfärden, ställer bilen trettio meter därifrån på en hårt frekventerad gata mitt i staden, mitt på dagen och går in och beställer mat. Fem-tio minuter senare dyker en polis upp och vill prata med ägaren av vår bil eftersom en kille i tjugoårsåldern har slagit sönder sidorutan, tagit en ryggsäck från sätet (klantigt av oss) och försökt springa därifrån men misslyckats med det senare. Grabben sitter i polisbilen och har det nog lite jobbigt. Vi måste hitta en ny bil med kort varsel för att kunna ta oss till den förbokade och betalda campen i Mero och har också det lite jobbigt.

 

Hyrfirman kan snabbt, enkelt och dyrt hyra ut en bil men det visar sig att i Sudan är det obligatoriskt med en chaufför(!) när man hyr en bil med fyrhjulsdrift. Vi vill inte ha någon sådan och lyckas till slut låna en bil med kort varsel vilket är bra eftersom det börjar dra ut på tiden. Det rekommenderas inte att köra själv i öknen när mörkret faller. Dels på grund av säkerheten, dels för att det inte är helt enkelt att hitta fram vilket vi fick erfara. Det hann såklart bli becksvart innan vi når fram till avtagsvägen och kunde inte ens hitta de riktmärken som angavs och än mindre någon skylt till campen. Till slut fick personalen möta upp med en bil för att lotsa oss genom ökensanden på något som inte liknade en avtagsväg varför konsekvenserna av kriminaliteten var hyggligt begränsade för vår del.

 

Dagen efter bidrog vi dock själva till att driva upp statistiken.

Efter några mil på den väldigt raka, platta och lågfrekventa ökenvägen blir vi stoppade av en polis som absolut ville någonting viktigt. Eftersom vi inte pratade samma språk var det länge oklart vad. När han hämtade han en utskrift med en bild på vår bil som också visade att den hade körts i 107 km per timma blev det lite tydligare men inte tyckte vi att det var särskilt fort och inte hade vi sett några fartbegränsningar överhuvudtaget och så vidare, på olika språk. Efter en stund tröttnade polisen på oss, skrattade gott och lät oss köra vidare med vår bot. Bara några kilometer senare fick vi skämmas då en stor skylt faktiskt deklarerade speed limit 90. Vi lär nog få betala så småningom, frågan är bara hur mycket.

 

 

Omdurman 28 december 2013

Omdurman är den äldsta av de tre städerna i Khartoumområdet.

 

Här finns bland annat marknaden, i sig stor som en stad och på marknaden finns i sin tur allt man kan behöva, vilket ju anstår en marknad av rang. Ett besök hos en the-lady ingår naturligtvis förutom att välja bland nötter och hibiskusblommor.

 

 

I Omdurman, helt nära marknaden finns också Mahdis Tomb och Kalifens hus.

 

I slutet av 1800-talet tog Mahdi makten i Sudan men själv gick han och dog just när den brittiska guvernören hade fallit och istället tog Kalifen över styret. Tomben i bakgrunden är Mahdis grav och bilden är tagen från Kalifens hus, varifrån Sudan styrdes med järnhand under knappt femton år. Khalifa Abdullah byggde upp Omdurman till en av de riktigt stora och viktiga städerna i Afrika under mahdiströrelsens flagg.

 

1898 erövrades dock staden av brittisk-egyptiska armén under ett berömt slag där 9270 mahadister dog men bara 42 britter. Kalifen flydde och britterna återtog makten för att återigen göra Khartoum till huvudstaden och lät bygga stadsnätet så att det efterliknar Union Jack, vilket i sin tur förklarar varför det är så lätt att gå vilse i staden.

 

Hemma hos Kalifen lär det ha hänt mycket mystiska saker under hans tid. Hemliga möten som syftade till världsherravälde, ännu hemligare rum som bara han själv och hans bror hade tillgång till. Kalifen lär ha levt synnerligen osedligt med fagra damer och alkohol samtidigt som han predikade ett asketisk leverne för sina lärjungar men idag är det nog svårt att reda ut hur det verkligen låg till då hans antagonister gjorde sitt bästa för att utmåla honom och hans regim i så dålig dager som möjligt. En detalj som fastnar är att Sudans äldsta bil står parkerad inne i huset. Kalifens garage?

 

Nilen på två sätt den 29 december 2013

Nilen dominerar stadsbilden i Khartoum och den måste naturligvis ses också på nära håll. I synnerhet lockar platsen där Blå och Vita Nilen rinner ihop till en enda flod.

 

Dagen går i Nilens tecken och vi använder olika metoder för att nå samma mål men inte samma plats. Läs mer här »»

Khartoum den andra januari

Jonnys sista dag i Sudan avslutas med en middag på favorit-restaurangen där fisken serveras på en jätteplatta med bröd och såser. En kaffebricka med rökelse som avslutning på middagen.

 

 

I morse var Jonny ute och sprang en runda innan värmen blir övermäktig. Efter att ha passerat presidentpalatset ser han en skugga och liksom känner att någon kommer efter honom. Lustigt att någon mer är ute och tränar, tänker Jonny och ökar lite som man så lätt gör vid sådana tillfällen. Förutom skuggan hör han också genom lurarna att någon ropar men det sker ju nästan hela tiden så han ignorerar det också. Efter några hundra meter knackar någon honom på axeln och först då upptäcker Jonny att en militär i full mundering inklusive AK47an har sprungit efter honom en lång bit för att få stopp på säkerhetsrisken utanför palatset.

 

Stopp! Lyckas säkerhetsvakten flåsa fram och han får Jonny att stanna och vända tillbaka igen, vilket bara får konsekvensen att Jonny springer förbi palatset ytterligare en gång. Det är inte lätt att förstå vad som förbjuder en motionär att passera palatset på andra sidan den fyrfiliga vägen, nere vid Nilen där massor av folk passerar varje dag men det fanns naturligvis inte mycket annat att göra än att korta ner dagens runda och återvända hem igen. Vakten fick åtminstone en rejäl genomkörare inför dagens övriga uppdrag.

 

 

Kvällen blir lång då planet ska lyfta 03:20.

Vad är det för tid? Varken sent eller tidigt, kanske både och men i vilket fall som helst är det helt fel. Långtråkigheten botas med ännu värre youtubeklipp.

 

 

 

 

 

Khartoum fredagen den tredje januari

Fredagar motsvarar våra söndagar. Folk är lediga och går, kanske inte till kyrkan i någon större utsträckning men väl till moskén för att deltaga i veckans viktigaste bön. Sudan är ett muslimskt land sedan arabiseringen har pågått i många hundra år vilket ger en mix av det afrikanska och det arabiska. Min erfarenhet av vare sig det ena eller andra är hyggligt begränsad men från tid till annan bryter liksom det afrikanska igenom det arabiska uttrycket och tittar fram som en påminnelse om att vi nästan befinner oss i det södra Afrika. Khartoum kryllar av olika folkslag då Sudan till helt nyligen har varit Afrikas till ytan största land med öken i norr och djungel i det som idag är Sydsudan.

 

Oavsett ursprung så stänger de flesta sina butiker under fredagsbönen och nästan all verksamhet upphör. I Downtown och på marknaderna sitter några kvar och vaktar varorna, en och annan strosar genom kvarteren med det är ödsligt i jämförelse med hur det annars ser ut på gatorna.

 

Islam dominerar kraftfullt men i Sudan råder åtminstone en teoretisk religionsfrihet. Även de kristna, koptiska kyrkorna kallar till bön på fredagen, förmodligen för att anpassa sig till samhället i övrigt.

 

 

En effekt som uppstår på fredagarna är att det plötsligt blir möjligt att med någorlunda smidighet ta bilen rakt igenom staden utan att fastna i de annars fullproppade vägarna. Trafiken i staden är hejdlös och en attraktion i sig. Ingenting eller snarare allting fungerar i det underdimensionerade vägnätet. Trafikregler gäller sparsamt, tvåfiliga gator innehåller oftast fem bilar i rad, rödljusen gäller ibland, alla åker ofta samtidigt och vid varje korsning uppstår ett sorts plockepinn med bilar, tuctuc och bussar ståendes åt alla håll. Vid några tillfällen har jag undrat hur det överhuvudtaget ska gå att reda ut kaoset utan att lyftkran tillkallas men då dyker en vilt visslande polis upp och benar ut röran genom att baxa ut en av oss i taget.

 

De första dagarna med hyrbilen kändes som att vara på tivoli med nya spännande utmaningar och storögt kommentera miljoner saker som händer samtidigt och givetvis försöka härma andras underbara varianter på stadskörning. Jättekul, fram till dess att vi faktiskt ska ta oss från en punkt till en annan, gärna något snabbare än att gå. Man tröttnar ganska snart och försöker istället hitta genvägar med blandat resultat.

 

Hemma

Kerstin bor i ett av Khartoums hyggliga områden och har nära till både arbetsplatsen på ambassaden och till residenset. Utsikten är väl sisådär men det gäller i stort sätt hela den platta staden.

 

Trots att det är knappt två kilometer till närmaste Nile går det inte att få någon skymt av den från tredje våningen. Flygplatsen ligger också helt nära, promenadavstånd faktiskt. Staden har förmodligen växt runt flygplatsen som är helt omsluten av det mest centrala Khartoum, vilket gör att man måste ut på den stora och besvärliga motorvägen(?) Africa Street och runda flygplatsen för att ta sig någon kilometer till den andra delen av Khartoum.

 

En annan granne håller förmodligen på att renovera. Mitt på granntomten står det en säng och vissa nätter är den bäddad med myggnät över.

 

 

 

 

 

Fredagskväll

En värdig avslutning på alla fredagar är givetvis ett besök hos Dervisherna i Omdurman. Nu har vi varit där så ofta att vi börjar få kompisar. Här en kopp te med Abdu just i kanten av danscirkeln.

 

Folk strömmar till fredagsbön i Al-Kabir moskéen.

Vanligtvis en mycket livlig marknadsgata.

Varje gång vi har gått förbi skylten med "No parking please" har det stått fullt med bilar direkt under skylten vilket får symbolisera respekten för regelverket i trafiken. Det finns plats - självklart parkerar man.

Khartoums rovfåglar finns alltid där. Från köket och egentligen varifrån som helst kan man nästan alltid se glador flyga högt över staden.

Brun Glada eller Black Kite borde det vara enligt fågelboken.

 

 

Marknaden i Omdurman. 6 januari

 

 

Omdurmans marknad är välmatad med varor, människor, hästar, åsnekärror, några getter, tuctuc samt en och annan stackars bil som har förirrat sig in i smeten. Däremot är det väldigt tunt med västerlänningar varför vi får full service med det mesta, oavsett om det ska köpas något eller inte. Herrarna i jellabiyabutiken sprang själva runt i kvarteren för att hitta rätt prylar till min svåra beställning medan några andra av dem berättade spännande historier, antar jag. Språkförbistringen är total men några få futtiga ord på arabiska löser upp det mesta.

 

Tuti Island

En oas mitt i staden. Tutii ligger mitt i Nilen mellan Khartoum, Omdurman och Bahri. Genom att ta bilen över bron från det centralaste av Khartoum kommer man omedelbart ut på landsbygden och det känns som att man färdas i en tidsmaskin, hundratals år tillbaka i tiden bara genom att ta sig över bron. Tuti har varit isolerat fram till 2008, utan landförbindelse och är en helt egen liten idyll ett stenkast från city.

 

Läs mer om Tuti »»

Streets of Khartoum

 

Blandat från Khartoum och Omdurman under jul- och nyårsveckorna.

Efter dryga två veckor åker jag hem den sjunde januari från Sudan.

Etersom Kerstin jobbar kvar i något år lär det bli flera besök, flera träffar med Dervischerna och promenader på Tuti island. Fiske i Nilen återstår liksom en sväng längre norrut till Wadi Halfa mot gränsen till Egypten. Port Sudan och Suakin vid Röda havet lockar för att inte tala om Nuba mountains men då måste säkerhetsläget först förbättras avsevärt och mirakulöst.

 

Sudan har mycket att ge men släpper inte i onödan ifrån sig sina hemligheter. Turism är inte någon framträdande verksamhet i landet och frågan är om näringen överhuvudtaget existerar men invånarna är fantastiskt vänliga och tillmötesgående varför det är både svårt och lätt att besöka landet. Det känns för övrigt som Sudan i ett nötskal; det mesta verkar ha två olika sidor samtidigt.

 

Jag landar i Khartoum den 20 december 2013

 

Kerstin har fullt upp med att hjälpa den handfull svenskar som befinner sig i Sydsudan, numera ett grannland till Sudan efter separationen 2011. Sverige har ingen ambassad där men väl ett kontor som är underställt Khartoum. Sedan läget i Sydsudan har förvärrats har det lilla kontoret dock stängt. I förra veckan påstod presidenten att ett kuppförsök var avvärjt men strider fortgår och blir troligen allt värre bl a med angrepp på FN-personal och civila.

 

Bara under loppet av några dagar har UD ändrat rekomendationerna från en ganska mild avrådan till att lämna landet omedelbart. Man vet inte säkert vad som sker i Sydsudan just nu och det är inte helt enkelt att evakuera på distans men å andra sidan är antalet svenskar i området begränsat. Länder som har fler medborgare än Sverige har satt in evakueringsflyg som i dagarna hämtar hem människor från en rad länder. Samtidigt går faktiskt det kommerseilla flyget till Juba också vilket underlättar för dem som ändå var på väg hem. Knepig situation, tråkigt för den unga nationen och riktigt läskigt för civilbefolkningen oavsett nationalitet. Ännu mer oroligheter är det sista de behöver i ett av världens fattigaste länder och redan nu tror man att drygt 500 personer har dött i det som många tror är initialt inbördeskrig.

 

Det här får betydelse även för Sudan och Khartoum, inte minst eftersom de är beroende av oljetillförsel från Sydsudan. Nu rapporterar AllAfrica.com att Sudan kan tänka sig att hjälpa Sydsudan med all den expertis som krävs för att lösa situationen vilket blir en smula surrealistiskt eftersom de bägge Sudan inte ens är överens om var de geografiska gränserna går mellan länderna.