Bilbao

Bilbao oktober 2018

Centrala Bilbao är, ...vad ska man kalla det för? Central kanske.

Allt känns väldigt nära med gångavstånd från Guggenheim till saluhallen och däremellan finns allt, eller åtminstone mer än vad som hinns med på ett par futtiga dagar. Både själva city och den gamla staden inryms i en radie av ett par-tre kilometer vilket gör Bilbao till en mycket trevlig stad att besöka över en helg.

 

I gamla stan, i stadsdelen Casco Viejo, kan en ägna sig åt ”txikiteo”, det vill säga att gå från bar till bar, ta ett par pintxos till ett glas vin för att sedan gå till nästa bar och göra samma sak där. För att vara riktigt traditionell krävs också att man sjunger sånger till amatxu de Begoña ära, gärna i större grupper och i synnerhet den 11 oktober varje år när den stora fiestan La Salve de los Txikiteros äger rum.

 

Sjömännens beskyddare, Modern av Begoña nöjer sig dock inte med sånger, hon vill ha en liten almosa också där hon sitter och håller fram ett glas, en txikitero såklart.

 

Om citykärnan trots allt inte räcker till kan man på tjugo minuter med tunnelbanan ta sig till Portugalete, ytterligare en gammal charmig och backig stadsdel som dessutom kan stoltsera med ett UNESCO-världsarv.

 

Vizcaya bridge eller Puente Colgante från 1893 är fortfarande i full sving. Under den 60 meter höga bron hänger en gondol som tar gående passagerare, bilar och cyklar över floden just före mynningen till Biscayabukten.

 

Gondolen kallas för den flygande färjan eller för den rörliga bron och som en sorts mix av de bägge glider den vita farkosten outtröttligt fram och tillbaka under transportbron och över Ria Bilbao mellan stadsdelarna Portugalete och Getxo.

 

 

La Ribera lär vara Europas största saluhall under tak och även om jag tvivlar en smula på uppgiften efter att bland annat ha besökt några hallar i Budapest och Paris är ändå Ribera imponerande med sina två våningar, fullspäckad med salustånd som erbjuder fisk, skaldjur, grönsaker, kött, chark och bröd.

 

Här finns med andra ord allt i färskvaror men en lördag som denna i slutet av oktober får man ändå konstatera att de stackars handlarna på andra våningen hamnar lite i bakvattnet. Nivån i diskarnas fyllnadsgrad och antalet kunder sjunker lika snabbt som rulltrappan går upp från gatuplan.

 

 

Museo Guggenheim Bilbao visar upp sig i sin bästa dekonstruktivistiska stil. På utsidan går det inte riktigt att få grepp om den till synes vingliga byggnaden som är uppförd i titan, glas och kalksten men det är säkert meningen också.

-Annars vore den inte dekonstruktivistisk.

 

Att byggnaden i sig kan anses vara en konstutställning, skriver jag under på men idag visas Alberto Giacomettis verk och då blir det lite svårt att reda ut vad det är som drar vad.