Bologna

BOLOGNA Maj 2014

Bologna

 

Nelly pluggar ett halvår i Bologna.

Nu är det bara en månad kvar på terminen så Kerstin och jag skyndar på för att hinna hälsa på henne. Det passar bra att göra det i samband med Nellys födelsedag och det passar alldeles utmärkt att inte berätta det i förväg, så vi kan returnera överraskningen Nelly bjöd på när Kerstin fyllde senast. Kerstin och jag sammanstrålar i Rom för att ta tåget vidare till hotellet vid Bologna central.

Vi vet var Nelly bor och på morgonen smyger vi runt i hennes kvarter i förhoppningen att kunna överraska. Någon mer sofistikerad plan än så har vi inte. Efter ett par timmar börjar vi tröttna lite trots de mysiga kvarteren. I husets bottenvåning ligger det fyra-fem barer, restauranger och fik, mitt emot ligger en underbar gammal saluhall med färskvaror och delikatesser. Vi är trots allt i Emilia-Romagnas huvudstad.

 

På andra sidan saluhallen går en av de större gatorna i det centrala Bologna och här är det lite mer folk på lördagsförmiddagen. Bland annat kämpar en handfull funktionärer från Lega Nord om väljarnas gunst inför EU-valet men det går nog si sådär i det röda Bologna. Förmodligen provocerar de åtminstone ordentligt eftersom två polisbilar övervakar den till synes loja aktiviteten på torget.

 

 

När vi efter ett par timmar i kvarteret står och hänger utanför Nellys port kommer hon och Johan plötsligt förbi och vi kan, lite turligt verkställa vår överraskning. Varken Nelly eller Johan hade en aning om att vi skulle dyka upp och nu kastar vi helt om deras agenda för de närmaste dagarna.

 

Alla vägar bär till Rom …utom Via Emilia.

Den raka vägen skär genom Po-slätten utan att passera Rom. Vägen byggdes år 187 före Kristus och gick då från Ariminum till Placentia för att senare förlängas till Milano. Via Emilia är Bolognas ursprung. Staden föddes ur läget på den nya fina vägen. Jag ser det framför mig: en tvåtusenårig liten vägkrog härnedanför som snabbt expanderade till en universitetsstad. Vid nästa besök får jag reda ut detaljerna hur det gick till.

 

Idag heter storgatan Strada Maggiore såklart och utgår från det centrala Bologna och leder vidare mot Rimini (Ariminum) vid havet. Trots allt är det nog möjligt att ta sig vidare härifrån till Rom.

 

 

Le due torri

Två torn står bredvid varandra på torget mitt i staden. Bägge tornen lutar av ålder. Det lägre lutar mer betänkligt än det nittiosju meter höga tornet, Asinelli som vi klättrar upp i. Tornet färdigställdes år 1119 varför det måste vara ok att skeva lite.

 

Utsikten är maffig och på vägen upp finns det små skyltar som berättar att: "nu är du på samma höjd som konkurrentens torn." Halvvägs upp passerar vi höjden för något lutande torn i Pisa.

 

Arkadernas stad - Portico di Bologna

 

Il portico

Bolognas arkader, eller portico, eller möjligen portici (italienskan är inte på topp) dominerar den centrala, historiska staden.

 

På medeltiden var de flesta större städerna i Europa som i Bologna men det är bara här arkitekturen lever kvar än idag med portico längs husen i så stor omfattning att de flesta trottoarer går under tak, eller snarare valv.

 

Som om det inte skulle räcka med portici i hela staden byggde man på 16-1700-talet en mur med 666(!) valv som sträcker sig flera kilometer, från stadsporten och upp på en höjd till Santuario della Madonna di San Luca. - Nominerat som UNESCO världsarv.

 

Vi tog ett slags "Skansen-tåg" upp till toppen och det är imponerande att muren med oändliga valv följer oss hela vägen upp. Många använder Il portico som en motionsbana på söndagarna. Stavgångare, löpare, flanörer i mängder och cyklister på vägen längs med muren tillbringar, liksom vi en del av dagen i de ändlösa valvens anda.

 

 

 

Några Portico inne i staden

 

Uppe hos Madonnan

 

 

 

Santuario della Madonna di San Luca

 

Det började med ett litet kapell på 1100-talet och sedan 1700-talet ser attraktionen ut så här med fantastisk utsikt över Bologna, det platta landskapet åt ena hållet och snöklädda bergstoppar i det andra väderstrecket.

La dotta, la grassa, e la rossa.

 

Den utbildade, den feta, och den röda.

Kärt barn har många namn och till skillnad mot många andra städer som kämpar för att krysta fram någon käck slogan har Bologna mycket att referera till och ett överskott av substans för att sälja in staden.

 

Universitet är (väst-)världens äldsta, Bologna är det kulinariska Italiens medelpunkt och husen är ovanligt röda, framförallt är hustaken både röda och framträdande från stadens alla torn och från kullarna utanför staden. Dessutom kan de dubblera det röda eftersom man har lång kommunistisk tradition som idag lever vidare i universitetet.

 

Dessutom är detta som bekant staden med Portici och tillika Torri, då det finns 18 torn kvar i det historiska centrat och det lär ha funnits upp till 200 liknande torn, alla uppförda på medeltiden så här finns verkligen ett överskott av karaktäristiska i den ganska lilla staden.

 

Nellys universitet är delvis inrymt i fina gamla lokaler.

Torget utanför känns som själva arketypen för hur det ska se ut vid ett universitet. Caféer, matsalar, små butiker och massor av ungdomar förstärker givetvis intrycket. Väggmålningarna sticker dock ut en smula, även inne på skolan är de senaste uppropen nedtecknade som en sorts revolutionär graffitti.

 

Bologna centro storico

Johan och Nelly utanför skolan

"Lilla Venedig"

Mysiga gränder

Via Santo Stefano

På en portico i två våningar

Il due torri