Frankrike
Paris i maj 2017
En resa till Bretagne börjar och slutar i Paris. Staden är svårfångad under vår korta tid och det blir mesta några fragmentariska minnen och bilder.
Något annat kan det nog inte bli efter bara ett par dagar i staden med två miljoner invånare i city, elva miljoner i storstadsområdet, trettio miljoner besökare årligen, 3000 år av historia och födelseplats för hela västvärldens värderingar.
Vad kan vara mer Paris än Edit Piaf?
Enligt legenden föddes Édith Giovanna Gassion på gatan under gatlyktan på Rue de Belleville 72 en decembernatt 1915.
Gatlyktan känns i och för sig yngre än så och födelseattesten påstår att hon kom till världen på ett närbeläget sjukhus men legenderna och historierna är en stor del av Edits Piafs aura varför vi givetvis måste ta oss upp för backen i Belleville för att hälsa på.
En kopp kaffe på Aux Folies längre ner på gatan där Edit sjöng för småpengar som tonåring. Idag är det som vilket sunkhak som helst men det var det nog då också varför det väl matchar bilden.
Efter ett hårt liv vilar hela Frankrikes älskling på Cimetière du Père-Lachaise.
Lyssna gärna på ett klipp här >
Jag säger som Thåström: ”det blir aldrig bättre än så”.
Kyrkogården Père-Lachaise är enorm och det är gott om kända människor som vilar här. Vi missade Oscar Wilde, råkade passera Chopin och så vidare men oavsett vilka stordåd man har uträttat i sitt liv så får alla, inklusive EP storstryk av Jim Morrisson vars grav har särskilda avspärrningar för att stå emot trycket av hängivna beundrare, nästan femtio år efter hans död 1971.
Mannen som sitter vid trottoarkanten och tar det lugnt med sin kanin får inte fullt så mycket uppmärksamhet.
Man ser inte skogen för alla träd, eller staden för alla crepes.
På Café de Flore och Brasseri Lipp är det högt tryck. Två klassiker mitt emot varandra på samma gata i Saint-Germain och de tycks leva i allra högsta välmåga efter att varit verksamma på samma plats i långt över hundra år.
På Café de Flores hemsida räknas i stort sätt tidens alla författare, konstnärer, artister som stamgäster på fiket. Surrealism uppfanns här, krigen vanns här, Hollywood utvecklades till vad det är idag. Nja, nu är det kanske jag som överdriver men det råder ingen tvekan om att de har en tung historik att värna om.
Centre Pompidou
Det vid uppförandet,lätt skandalösa konstmuseet Centre Pompidou med ventilations-, vatten- och el-rör på utsidan har allt.
Utsikt från taket av Centre Pompidou.
Utsikt från taket av Centre Pompidou.
En stunds lugn på kyrkogården, Cimetière du Père-Lachaise.
Vélib'! De första trettio minuterna är gratis. Full fart till nästa station.
Metro är inte alltid anpassad för alla men dess tunnlar och trappor kan vara jäkligt snygga.
Canal Saint-Martin. Fyra kilometer lång och en båtfärd tar tre timmar inkluderat alla slussar.
Sacré-Cœur verkar förflyttad till en annan världsdel….
Duvor spanar ner mot Gare du Nord.
Efter Paris, och före också för den delen är det dags för en sväng i Bretagne.