Kullaberg runt

Bonusmaterial från Kullaberg.

Kullaberg är bland annat känt för sina bokskogar men även björkskogar, eller dungar finnes.

Faktum är att 70% av Sveriges växtarter (fjällfloran oräknad) går att finna på Kullaberg.

Alla växter anpassar sig till miljön på olika sätt.

Vägen ner till Lahibiagrottan

Norr om Höganäs sticker ett berg ut i havet. Det är hyggligt apart från det annars platta Skåne och det är kanske därför området lockar 300 000 besökare per år. Just nu är det höstlov i Danmark och hela berget pratar danska. Nja, lite här och där åtminstone, det inte är direkt överbefolkat på klippan i mtten av oktober.

 

Själv har jag besökt Kullaberg vid massor av tillfällen ända sedan barnsben och har hållt i vanan hela livet men bara sommartid. Länge har jag planerat en tur på hösten för att njuta av oväder och storm vilket troligen piggar upp miljön ytterligare och nu är det alltså dags. För mig att besöka Kullaberg alltså, inte för stormen. Visserligen är vädret höstlikt. Mulet, kompakt dis och regn i luften men knappt någon vind alls och varmt är det som om det vore en halvtaskig sommardag.

 

Men jag följer ändå planen som är att vandra runt hela västra delen av berget, det egentliga Kullaberg från Mölle, runt fyren och tillbaka igen över norra sidan. Sträckan är inte längre än en mil men beronde på hur många turer man tar ner till havet kan distansen dubbleras, för att inte tala om hur många höjdmeter avstickarna driver.

 

Mölle är en chic liten by som ligger just söder om Kullaberg där berget planar ut. Jag tar in på Grand Hotel Mölle för högsta komfort och godaste mat föutom att läget för en rundvandring är perfekt. På en skidort skulle man säga att man bor mitt i backen, vilket faktisk stämmer även här.

I grottan är det mörkt, blött och blåsigt men utsikten är fin.

Den yttersta spetsen av Kullaberg är nära.

 

Kullaberg runt

Ransvik

Redan efter en kort promenad från Mölle finns en liten vik som är historisk i den svenska jämlikhetsutvecklingen. Här badade män och kvinnor på samma ställe, samtidigt och tillsammans redan för hundra år sedan.

Ransvik påstås vara först i landet med sådana aktiviteter vilket givetvis var lätt skandallöst och "Synden i Mölle" blev ett begrepp redan 1914. Tre år senare förbjöds fotografering av badande, förmodligen för att inte sprida bevis på detta sedeslösa leverne.

Fiket i Ransvik är stängt för säsongen och några badande i randiga baddräkter syntes heller inte till varför jag spänstigt fortsätter upp på berget.

Mölle syns i bakgrunden från höjden där det uppenbarligen, att döma av björken brukar blåsa från söder.

Mitt på halvön ligger en liten gård inbäddad mellan klippor, skogsdungar och golfbanan.

Kullens fyr

På lite håll skymtar fyren från höjden mitt på berget.

I närheten av Altaret är det dags att gå ner mot stranden.

 

Varje vik, klippa, grotta mm har sitt eget namn, ofta döpt av någon händelse eller utseende. Från land är det lite svårt att identifiera något altare men nästa gång får resan göras på vattnet där det kan bli lite tydligare.

Lahibiagrottan

Här bodde människor för några tusen år sedan enligt skyltningen, åtminstone som en tillfällig uppehållsplats under stenåldern.

Efter grottbesöket är dags att ta sig upp igen.

Slutet, eller början av Kullaberg.

Bortom horisonten har vi Grenå i Danmark.

Söderut, till vänster ligger Mölle och Höganäs.

Norrut: Skälderviken med Ängelholm inne i viken och Hallands Väderö och Torekov på spetsen av Bjärehalvön.

 

Kullens fyr

 

Palnatokes skränt är första branten på norra sidan.

Palnatoke var en hövding på danska Fyn som påstod att han var en skickligare skidåkare än kung Harald Blåtand.

För att bevis sin skicklighet tvingades Palnatoke att åka ner för klipporna och enligt samma sägnen klarade han sig utan större skador genom att att hoppa ner på isen.

Palnatokes sjuttiometersbacke?

En martall i silhuett mot Skälderviken

 

Vägen ner till Visitgrottan

 

Typisk utsikt på norra sidan Kullaberg

 

Visitgrottan har fått sitt namn från tiden när de första turisterna kom hit i början av nittonhundratalet. Då skapades en vana att sticka in sina vistkort i grottans sprickor. Dessförinnan kallades den för Vikinggrottan .

 

Käringmalen

Långt där nere fick jag en havsöring på några kilo vid senaste besöket men idag får jag ransonera strandbesöken och går vidare.

Sockertoppen

 

En skarv torkar vingarna vid Sockertoppen

 

Djupadal

 

 

Strand och skogssnår på vägen upp från Djupadal.

 

Bokskog längre in på berget.

 

Lummig väg tillbaka till Mölle