Ramundberget

Ramundberget mars 2018

Vi är i Ramundberget under en vecka för att åka skidor i fina spår. Och fina spår fick vi. om än lite kärva i kylan.

 

Vädret är kanon. Sol, knappt någon vind och kring tio minusgrader gör högfjällsspåren tillgängliga utan att man behöver ta med sig utrustning för en polarexpedition.

Nelly är först iväg mot nya mål.

Väl uppe på fjället blir dessutom topp- och våffelstugorna naturliga etappmål.

Efter ett stopp på Tusen förbereder sig Emily, Nelly och Kerstin på olika vis för nästa etapp.

English girl i spåret. Emily har inte stått på ett par längdskidor tidigare men imponerar med ihärdig träning första dagen.

Dag två på fjället är lite kallare än gårdagen.

Målet med Emilys träning är att kunna ta en lite längre tur till Ösjöstugan mitt på kalfjället för att äta den obligatoriska våfflan.

 

Efter några uppförsbackar, och ännu värre nedförsbackar är målet uppnått och våfflan är nära.

 

Vi hamnar ofta i ökenlandskap på våra resor och så även här. Vinterfjället är en sorts öken och ibland blir det tydligare än annars. Jag har tagit en nästintill identisk bild i Sahara där en stackars buske står ensam och kämpar mitt i den torra sanden.

Under vintern med eviga minusgrader är torkan lika svår här som i Sahara.

Medan Emily och Nelly vänder tillbaka mot Ramundberget fortsätter Kerstin och jag mot Bruksvallarna.

Tydliga markeringar ska leda oss hela vägen med lite tur.

 

På andra sidan Ramundberget vid Klinken – en annan dag och en annan tur - står en liten fäbodlada i snön.

Det är gott om snö och cirka en och halv meter i terrängen.

Väl nere vid Bruksvallarna blir det lite mjukare i terrängen när spåret följer Ljusnan tillbaka mot Ramundberget.

Den här veckan gick dock i vinterns tecken utan några andra plusgrader än lite dagsmeja i solgasset.

Ett litet norrsken glimtade till framåt kvällen.

Bonusmaterial:

För några år sedan var vi här på sommaren och ladan visade då upp en helt annan sida.