En av de piggare säljarna hälsar oss inte bara välkommen till Sudan (det gör alla mest hela tiden), han lyckas också få oss att gå till just hans skåp för att inventera godsakerna.

Emmy var ändå på jakt efter ett smycke och fick direkt syn på ett som kunde passa. På frågan vad det kostar letar säljaren fram en femtiolapp från skåpet och vill ha två sådana för ett smycke.

I skåpet har han inte bara smycken utan också en rejäl hög med sedlar. Värdebeständigt skåp - smycken ut och pengar in.

Fotografering är viktigt.

Affärsinnehavarna vill väldigt gärna bli plåtade vid sin butik, med eller utan ”khavajas” på bilden. Av någon märklig anledning är det inte så viktigt att se den färdiga bilden, även om jag envisas med att visa den för flera av dem. Det viktiga tycks vara själva aktiviteten, bara man utför själva fotograferingen så blir det riktigt bra: ”tamam”!

Alla plåtar allt och vill vara med när det händer något.

...som sagt.

I mitten av huset ligger själva fabriken.

Här smider, bankar, bränner och mekar man med guld och smycken samtidigt som kaffebrickor kommer från alla håll till kunder, kompisar och de som jobbar eller bara läser tidningen.