NUBISKA TEMPEL Januari 2015
Fjärde januari 2015
Vi lämnar Khartoum ett par dagar för en runda till Meroe, Royal City och Naga vilket är ställen med mycket gamla anor och flertusenåriga lämningar vars ursprung ännu inte är helt utredda. Området norr om Khartoum och upp till Assuan i södra Egypten (ungefär) är det som under långa tider har kallats för Nubien, varför vi påstår oss vara ute på den Nubiska turen.
Första stopp är vid ett mycket gammalt berg. Stenhögen är inte ett verk av människan, utan resterna av det berg som en gång har stått här. Märkligt, historien förtäljer inte hur det gick till att förvandla ett berg till en stenhög.
Vi stannar till i Shendi i ett helt annat ärende.
Shendi är en stad dryga tio mil från Khartoum där det bland mycket annat ska finnas ett småskaligt bomullsväveri.
Bakom en oansenlig dörr i en gränd öppnar en dam som pratar arabiska oavbrutet. Som väl är har vi chauffören med oss, som i och för sig bara talar begränsad engelska men ändå vet vad vi vill och kan tolka någorlunda. Vi bjuds in i det lilla husets allrum där några tyger förevisas av damen, samtidigt som hela familjen samlas runt oss.
När Emmy har provat en traditionell tob (fyra meter färgrikt tyg sveps runt kroppen och bärs av de flesta kvinnorna) och affärerna är avklarade tar vi en titt på själva fabriken.
Tre vävstolar är inklämda i gårdshuset och mellan dem står ett par sängar. Här bor, lever och jobbar familjen på en yta mindre än hundra kvadratmeter, inklusive gården där några höns sitter i en bur. Småskaligt var ordet, och vi får hoppas att vårt lilla stödköp hjälper upp ekonomin en smula.
Royal City
I Royal City of Meroe är vi de enda besökarna och efter att ha lämnat in de obligatoriska resetillstånden till Arkeologi-polisen(!) får vi guidning av en arabisktalande man vilket begränsar informations-utbytet till väldigt lite.
Det är trots allt en enastående plats.
Sudans näst största tempelområde där man har hittat en bronsskulptur av den romerska kejsaren Augustus skalle. Varför den fanns här (numera på British Museum) är högst oklart som mycket annat men man vet att det länge har funnits bland annat goda handelsförbindelser med Sudan/Nubien och hela Medelhavsområdet.
Pyramiderna i Meroe
Meroes pyramider kan kallas för Royal Citys begravningsplats och de är bara fem-sex kilometer från den kungliga staden.
De stora exportvarorna var bland annat slavar, exotiska djur och mineraler. Dock är teorin att Augustus skalle är en del av stöldgodset från Kushiternas plundringar i Egypten.
Som vanligt slås man av vilket gigantiskt kulturarv som bara tycks ligga här och drälla utan att det sker särskilt mycket mer. Det har naturligtvis gjorts utgrävningar från tid till annan men det måste finnas mycket kvar att reda ut, pussla ihop och inte minst visa upp på ett vettigt sätt men nu är det bara vi och enorma mängder med stenar.
Dock har vi förstått att Kerstins stöd här är det gamla offeraltaret som att döma av den djupa dränerings-skåran har beseglat många öden under åren.
Detta är också ett av de större resmålen för besökare i Sudan. Tältcampen, belägen helt nära pyramiderna drivs av den Italienska resebyrån och har väl fungerande kost och logi för oss bortskämda västerlänningar. Att sitta under huvudbyggnadens halmtak med utsikt över pyramiderna, avnjuta en kopp sudanesiskt kaffe med ingefära medan solen får sänka sig till en mer rimliga hetta är faktiskt inte så pjåkigt.
Italienarna är tämligen stora här, som en fortsättning på det arbete som många italienska arkeologer har utfört och fortfarande utför i Egypten och Sudan.
Framåt kvällen rider vi kamel de fåtalet kilometerna fram till Kushiternas stora minnesmärken.
Väl framme är sanddynerna oemotståndliga.
...liksom själva pyramiderna.
Det tidigaste daterade i Royal City är från 1000 år BC men pyramiderna är lite senare. Från ca: 300 BC och därefter i flera århundraden var detta huvudstaden för Kushiterna och även den viktiga begravningsplatsen.
Det blåser friska nordliga vindar vilket kanske inte ger exakt samma känsla som när nordan ligger på mot Upplandskusten. Här handlar det mest om att undvika att få alltför mycket sand i mun och ögon.
Kerstin tar tillfälligt skydd vid en av pyramiderna medan vinden piskar upp sand från dynerna.
Ganska snart börjar solen sjunka ner mot horisonten.
På vägen tillbaka mot campen, när solen har försvunnit bakom pyramiderna möter vi istället månen.
På morgonen är det dags att lämna campen mot nya äventyr.
Musawwarat es-Sufra
I Musawwarat es-Sufra ligger Lion Temple som faktiskt är ihop-pusslat på sextiotalet av Östtyskar.
Templet restes ursprungligen av Kung Arnekhamani ca år 220 BC och anses vara det mest betydelsefulla monumentet från den tidiga Meroitiska perioden, med andra ord lite senare än Kushiternas storhetstid.
Även här, mitt ute i öknens väglösa land (vi har kört genom sand i drygt två mil) ska vi rapportera vår ankomst till Arkeologi-polisen. Kontrollfreaken som styr saknar kapacitet att sätta upp en skylt med texten Musawwarats tempel vid platsen. Däremot är det jätteviktigt att det fåtalet turister som trots allt lyckas leta sig hit ska lämna in resetillstånd hos lokala polisen.
Översätt det till svenska förhållanden och tänk att ett besök i Julita Gård (del av Nordiska muséet) ute på landet måste föregås av ett besök hos polisen i Vingåker där de kräver att du uppvisar ett giltigt resetillstånd, utfärdat av turistministeriet.
-Effektiv begränsning av landets utveckling, troligen till ingen som helst antydan till nytta.
The Great Enclosure, Musawwarat es Sufra
Alldeles bredvid ligger en av de största förhistoriska strukturerna i Nildalen med flera tempel och tjugofem gårdar. Det här anses vara en av de mest intressanta förhistoriska platserna i Afrika.
Området är äldre än Lion Temple, förmodligen från 700-talet BC och det finns bevis för att detta var ett viktigt centra för kungar och drottningar under hela den Meroitiska perioden där kröningar och bröllop ägde rum.
Man har hittat lämningar efter fabriker och vattensystem i området som närmast kan ha fungerat som en mindre stad.
Notera den heliga elefanten till höger i bild.
Tidig graffitti har gett arkeologerna tydliga indikationer på att The Great Enclosure har använts av pilgrimmer, av olika folkslag med olika religioner från och till, ända in på 1800-talet.
Naga
Sista tempel-stoppet sker vid Naga där det finns ett Amun-tempel. Amun var en gud, eller ett väsen, mycket betydande för både Egypterna och Kushiterna.
En bit västerut, bredvid Apedemaks tempel finns också en romersk Kiosk, ytterligare ett tempel som visar sig fungera alldeles utmärkt även i våra dagar men nu som lunchkiosk för medhavd matsäck, eftersom kiosken ger den enda skugga vi kan hitta.
Mellan alla tempel i Naga ligger traktens vattenbrunn.
En åsna drar upp stora säckar med vatten som sedan hälls över i olika mindre dagbrunnar. En brunn åt djuren och en annan för dricksvatten.
På väg hemåt genom öknen möter vi människor som kommer långt ifrån för att hämta hem vatten. Oftast sker också hemtransporten med hjälp av åsnor som får bära hundra liter vatten under en flera timmar lång ritt från brunnen.
