Peter Wahlfort @ Wahlfort.Com

Premiär - Första besöket i Berlin

Det har aldrig blivit av att åka hit tidigare.

Trots att det länge har varit högt upp på listan är det alltid något annat som har befunnit sig högre upp på samma lista. På vägen dit funderade jag över vad jag visste om Berlin och kom egentligen inte på något annat än det självklara om muren, kriget osv. På väg mot okänt mål med andra ord, helt utan förkunskaper ska jag möta upp Kerstin vid flygplatsen och sedan har vi två dagar på oss att göra den okända staden.

Väl här blir blir det lite annorlunda.

Den välkända filmbron 'Bahnhof Zoo' dyker upp nästan direkt och så fortsätter det i dagarna två. Det känns som att det finns kända, eller åtminstone halvbekanta referenser till varannat gathörn, vart man än vänder sig. Fantastisch!

Överallt kryllar det av 'Denkmal' av olika sort.

-Minnesmärke eller monument kan nog vara en översättning.

Ett av de senast uppförda och mer remarkabla är ett stort antal betongpelare av olika höjd som är utplacerade någorlunda regelbundet över ett stort område mitt i staden. Maffigt både på håll och mitt i.

Det är fullt möjligt att gå omkring i det labyrintliknande monumentet som är uppfört som ett minne av Europas mördade judar under kriget. En del stenar är bara några decimeter höga medan de högsta, i djupaste gropen säkerligen är fyra meter höga.

Bernauer Strasse

Stenläggningen rakt över gatan markerar murens placering.

Stationen hamnade mitt i gränsen och var stängd så länge muren stod kvar och blev till en spökstation där tågen passerade förbi utan att stanna.

Idag är stationen öppen och längs med gatan är det en enda lång denkmal med mängder av bilder och berättelser om tiden när till och med bostadshusen blev en del av muren. I början hann många fly genom fönstren men ganska snart murades sidan mot Västberlin igen för att ingen skulle kunna fly från det perfekta samhället.

Alexanderplatz

Dimman ligger tung. Möjligen hade det varit intressant att åka upp i tornet bara för att reda ut den svåra frågan om man kan se ner, när man inte kan se upp.

Dagen efter börjar det lätta så smått och nästan hela TV-tornet går att skönja från bron över floden Spree.

Östtysk väggmålning.

Det finns gott om kontraster till DDR-arkitektur, i synnerhet vid kanalerna och floden Spree.

I mysiga Tiergarten är det dock svårt att avgöra om det är fågelholkar eller kameror i träden.

Vattenfall står för belysningen

på Unter dem Linden.

Överallt jobbas det på bodarna för julmarknaderna men inget är ännu öppet. Antar att starten sker till nästa helg.

Tiergarten i ryggen, Brandenburger Tor några stenkast åt vänster och Sony-huset framför oss. Blandningen mellan gammalt och nytt, stad och park är påfallande och fungerar.

För att inte tala om gatunamnen.

"Bakom katolska kyrkan" är väl tydligt nog.

Jazziga hotell Ellington har en egen radiostation.

Men som väl är hade de inga ungar på trehjuling som åkte runt och ropade "red drum".

Ostronbaren på KaDeWe går inte av för hackor.

Matavdelningen, hela våningen är en fröjd och är helt på egen hand värd en resa hit. I så fall blir det väl tre stjärnor i boken vill jag minnas.