Bretagne maj 2017
Bretagne består givetvis av mycket mer än Quimper, Pont-Aven och Pointe du Raz men det är ungefär vad vi hann med under en liten vecka i Breton.
Le Mont Saint Michel får kanske också räknas in, trots att det ligger på andra sidan gränsen, i Normandie. Efter ett par dagar i Mont Saint Michel lämnar vi den lilla klippan en tidig morgon för att åka vidare.
Först startar vi upp med en morgonpromenad längs floden Couesnon, där vattnet kan rinna åt bägge håll beroende av om det är flod eller ebb i havet utanför.
Enligt många reseskildringar ska Dinan vara en ovanligt välbevarad medeltida stad som också får höga betyg för sin mysfaktor men tidigt en måndagsmorgon är det inte ens enkelt att få en redig frukost varför vi snart åker vidare.
Men visst har Dinan en medeltida prägel. Till och med creperiet är av medeltida snitt.
Långt ute på Bretagnes landsbygd där Atlanten tar vid finns det ingenting, vilket också är vad vi eftersträvar. När man har passerat själva byn Plogoff återstår bara hedar, klippor, sand, tång och klappersten, förutom själva havet efter Bretagnes västligaste punkt: Pointe du Raz.
I dalen som slutar i en sandstrand, Baie des Trépassés ligger dock två hotell men ingenting mer än så.
Bägge hotellen tycks drivas av samma familj. I det ena serveras lunch, snacks och dryck i bistron under dagtid medan det andra serverar middag till kvällen. Snygg kombination för att hålla någon del av rörelsen igång under hela dygnet.
Ganska snart hittar vi en genväg mellan hotellen.
Områdets främsta attraktion är udden Pointe du Raz, den västligaste punkten på Frankrikes fastland.
Vi tar oss upp till udden via en vandringsväg längs klipporna medan de flesta av besökarna tar sig dit via parkeringen en knapp kilometer från västspetsen.
Den här dagen tycks alla nöja sig med att stanna vid utsiktspunkten framför den sista klippan som stupar ner i havet för att njuta av den fantastiska utsikten. Jag vill ta mig längre ut och börjar forcera den knepiga terrängen.
Efter att ha klättrat över stenarna, svurit och svettas tillräckligt länge utan att nå ända fram upptäcker jag på vägen tillbaka att också jag har blivit en del av attraktionen. Den ensamma, vinglande gubben långt ute på klippavsatserna väcker ett visst intresse men jag tar mig tillbaka i god ordning utan att bidra till något mer hårresande än så.
Tidvattnet är på väg in och strömmen är stark kring fyren.
Informationstavlan visar upp vrakplatser för fler än femtio fartyg som är lokaliserade runt grundet som sträcker sig en bit ut från fyren och udden.
Det kan kännas lite märkligt att hävda detta som Frankrikes västligaste punkt samtidigt som det tydligt syns både land och bebyggelse lite längre västerut. Men Pointe du Raz räknas till fastlandet medan ön strax utanför, Île-de-Sein är den västligaste platsen, öar inbegripna.
Tidvattnet och läget gör sandstranden till en intressant spot för surfare. Under de två dagarna vi stannade här var det alltid några som antingen surfade eller väntade in nästa perfekta tillfälle att ta tillvara de perfekta vågor som tidvattnet skapar.
Ljuset växlar och vädret likaså. Omgivningarna är egentligen inte särskilt dramatiska med de böljande bergen och tämligen växtfattiga hedarna som vetter ned mot havet men ljuset gör att det ändå kan bli ganska så magiskt.
Solnedgångarna är inte så pjåkiga heller.
Även om det inte verkar finnas så mycket runt Pointe du Raz idag, har det möjligen kanske varit lite annorlunda förr i tiden.
Enligt keltisk legend är den mytiska gamla staden Ys, eller Kêr-Is (uttalas iis) begravd under havet i Baie des Trépassés. Kring 400-talet ska Ys ha varit en rik och fantastisk stad där alla levde i fred och var lyckliga men på grund av oklara omständigheter sjönk hela staden ner i havet och försvann. - Atlantis á la Breton.
Kommunen heter som sagt Plogoff, vilket kan vara lite roligt eftersom tankarna far till något som kan stängas av men då bedrar man sig eftersom samma kommun heter Plog-on på bretonska (Plougoñ, om man ska vara noga).
Huruvida strömmen ska vara på eller av var en allvarlig fråga kring 1980 då franska myndigheter hade planer på att bygga ett kärnkraftverk på udden. 70.000 personer lär ha protesterat och demonstrerat mot planerna med borgmästaren i täten och kärnkraftverksplanerna skrotades snart. Händelsen ska ha varit en av höjdpunkterna i den bretonska kampen för självhävdelse mot Paris.
Quimper
Broarnas stad och tillika huvudstaden i Finistère.
Namnet Quimper kommer av det bretonska Kemper, som i sin tur betyder att två floder flyter samman, vilket också sker mitt i staden där La Steir möter den lite större L’Odet.
Av någon anledning byggde man sig varsin bro för att ta sig över L’Odet och på grund av detta blev det fler broar än vad som kan kännas direkt nödvändigt, ibland tätare än var trettionde meter. Broarna var privata och ägaren tog betalt av de som ville ta sig över ån. Idag är det ingen som tar betalt och staden har uppenbarligen lagt en del möda på att renovera och bevara de enkla men vackra broarna som ger en helt egen karaktär till staden.
I floderna är det gott om fisk som orädda simmar omkring mitt i staden. Det här kan vara multe som har påbörjat vandringen upp från havet.
En gotisk katedral som åtminstone delvis är från 1200-talet kan Quimper också stoltsera med.
i Quimper finns det gott om välbevarade byggnader från medeltiden precis som i många andra städer i krokarna. Atmosfären är avslappnad med hög andel turister, samtidigt som det vardagliga livet rullar på och staden lockar till återbesök någon annan gång.
Av rent misstag hamnar vi i Pont-Aven för ett par nätter.
Det finns broar här också. Den här är av betong även om det ser ut som gamla krokiga trädstammar.
Idén med vår Bretagne-tur var att inte boka i förväg för att kunna vara fria att åka vart vi känner för stunden. Att boka på plats eller dagen innan skulle inte vara några problem eftersom det är lågsäsong men då hade vi inte räknat med ett plötsligt skollov över Kristi Himmelsfärd, kombinerat med en minst lika plötslig värmebölja efter en längre tid av kyla och regn.
Vårt första, andra och tredje alternativ efter Pointe du Raz var helt fullbokat men i Pont-Aven fanns det lediga rum uppe på en kulle alldeles vid byn så det fick helt enkelt bli målet för de sista dagarna i Bretagne.
Pont-Aven har lockat hit Paul Gauguin vid minst tre tillfällen så det kan väl duga åt oss också.
Men Gauguin var inte först till Pont-Aven. Konstnärerna som upptäckte staden med sin rika miljö var amerikanska och skandinaviska och först några år senare hittade även franska konstnärer hit. När färg på tub uppfanns i slutet av 1800-talet blev det lite enklare för konstnärerna att ta sig ut från ateljéerna och många började söka sig till den ”ursprungliga naturen” och till landsbygden. Att Pont-Aven blev en hubb för konstnärer är inte konstigt.
Stadskärnan är fortfarande magisk med en å som slingrar sig igenom den ålderdomliga bebyggelsen.
Delar av de kvarnar som för hundra år sedan trängdes sida vid sida är fortfarande kvar och man tycker sig känna igen specifika platser både från gamla fotografier och från alster i stadens konstmuseum. Förutom den hypergulliga stadskärnan tar sig havet ända upp till staden via en fjord och Pont-Aven blir också till en hamn- eller fiske-stad. Skogen, Bois d’Amour ligger helt nära norrut varför det finns gott om inspiration - konstnär eller ej..
Idag är det krogarna som trängs längs ån istället för kvarnar men i Moulin Poulguin finns det enda, idag någorlunda fungerande kvarnhjulet i Pont-Aven.
Fiskeindustrin är betydelsefull i området.
Det enorma sardinbeståndet som byggde städerna längs kusten tog i och för sig nästan slut redan för hundra år sedan men då växlade man om till att fånga tonfisk vilket tycks ske lite mer uthålligt eftersom grannstaden Concarneau än idag lär vara Europas största fiskehamn, räknat i tonfisk-ton. Sardinbutikerna har sin självklara plats i stadsmiljön.
Idyllen är total.
Pont-Aven finns på riktigt och är något som andra försöker bygga upp och efterlikna. Dessutom fick vi god mat och konst i den närmast overkliga idyllen. Besöket här var en konsekvens av några misstag men sämre bomkörningar har jag varit med om.
