Kiev i slutet av april 2017
En dag i Kiev, Київ, Kyjiv eller Könugård
Jonny och jag tar oss en heldag i Kiev som bonus, nu när vi ändå har kommit hit. Eftersom vi tog Arlandas tidigaste avgång 04:50 till Kiev dagen innan Tjernobylbussen skulle avgå laddade vi med en lång lista sevärdheter i centrala Kiev som kunde skannas av med lite fart och kondition under en dag.
Även om konditionen inte är på topp hann vi ändå med en del men vi är också helt klara över att i Kiev ska man ha mera tid på sig för att avnjuta staden på bästa sätt.
Inför resan hittade jag The Economists årliga rankning av världens storstäder efter livskvalitet 2016 men stackars Kiev kommer inte högt upp på listan.
Ukrainas huvudstad hamnar på tionde plats från botten, strax före Harare, Alger och Karachi i samma lista där Stockholm är nummer tre från toppen, bara slagen av Sydney och Melbourne.
Men hotellrum är billigt enligt Hotels.com. Även i den listan kommer Kiev på tionde plats där endast nio asiatiska storstäder kan stoltsera med billigare hotellrum. Fan tro’t. Radisson Blu, vilket för övrigt är det första internationella hotellet som öppnade efter Sovjettiden har visserligen inte samma prisnivå som centrala hotell i Paris men det är långt ifrån det lägsta jag har betalt i andra städer.
Dock blir det genast annorlunda på krogen där kråset kan smörjas till ofta larvigt låga priser. En hel stör gick loss på 150 kronor. Serverad med potatismos mitt i fisken kan kännas som en inverterad plankstek men det var betydligt mycket bättre än vad det kan se ut som.
Sterletten (en mindre och nära släkting till den vanliga stören) är hotad som art men odlas numera ganska framgångsrikt varför vi vågade äta med god aptit.
Kiev ligger kuperat längs med floden Dnjepr, vilken vikingar använde sig av för att ta sig till Konstantinopel men till Kiev är det bara halvvägs och mängder av skandinaver har bott och verkat eller bara besökt staden från 800-talet och framåt.
Skandinaver har som sagt funnits här och starkt bidragit till den blomstrande perioden från 800-talet och ända in i 1100-talet. Såväl krigare som köpmän for till Könugård, som staden kallades av nordbor, för att få hjälp mot fiender, hjälpa andra med deras fiender eller göra affärer med såväl fiender som vänner.
Storfursten Jaroslav den första av Kiev är stadens stora son och under hans tid konsoliderades det mäktiga Kievriket som sträckte sig långt norrut, in i dagens Ryssland och till och med en bit in i Finland.
Han tillhörde släkten Rurik och då kan det bli väldigt svenskt om man är lagd åt det hållet. Rurik är också det gamla namnet för Roslagen och det finns forskare som menar att det inte är någon tillfällighet, att även ”Rus” i Ryssland och ryssar har svenskt påbrå men det finns också andra forskare som hävdar att det inte alls har med varandra att göra. - Ryssarna till exempel.
Den tidens kända digniteter, norska kungarna Olof Haraldsson och Harald Sigurdsson tillbringade bägge flera år i Kiev på 1000-talet.
Olof Skötkonungs dotter Ingegerd Olofsdotter gifte sig rentav med storfursten Jaroslav den vise och blev till den Heliga Anna av Novgorod. De fick massor av barn som gifte in sig i olika furstehus i Europa och ättlingar till dem återfinns än idag i europeiska kungahus.
Juan Carlos av Spanien lär vara en av dem på mödernet. Juan har visserligen abdikerat men sonen som efterträdde honom torde även han vara ättling till Den Vise och Heliga Anna.
Nå, att åka till Kiev är väl kanske inte som att komma hem men det kan vara trevligt ändå.
Staden kan verkligen kännas som en blandning av Berlin och Paris men också med ganska tunga inslag från Sovjettiden.
Den gamla marknaden, Zhytniy Bazaar är inrymd i en jättekoloss som bär tydliga spår av något sovjetiskt.
Jag föredrar nog den centrala och modernare(?) marknaden Bessarabsky Bazaar som visade sig vara en saluhall av klass med både rökt och färsk stör, torkad gädda lockade lite och en lång rad av intressanta skinkor och speck.
Grönsaker, fisk och charkuterier fanns i mängder av hög klass och fräschör…
…men köttet får införskaffas på annat håll där man åtminstone håller det i någon form av kyla, även om de klassiska arbetskläderna ger extra plus i kanten.
Sankta Sofiakatedralen uppfördes av Jaroslav på tusentalet i en ambition att göra Kiev jämbördig med Konstantinopel.
Sofia är nästan lika stor och snygg som Haga Sofia i Istanbul och ingår med sina tretton kupoler som ett UNESCO-världsarv.
På motsatta sidan av ägg-utställningen ligger St. Michael's Golden-Domed Monastery (Mykhailivskyi)
Självständighetstorget, eller Maidan Nezalezjnosti där den orangea revolutionen förändrade Ukraina är torget där man avsätter presidenter.
Det har hänt vid flera tillfällen än vid den mest berömda år 2004.
Så sent som 2014 tvingade folkmassorna bort Janukovytj från makten. Samma president som i opposition drog nytta av revolutionen 2004 och då kom till makten i ett av alla tveksamma val.
Jonny och jag har inga sådana pretentioner och går vidare utan att ens besöka det stora köpcentrat i slutet av torget.
Tunnelbanan i Kiev är effektiv, snabb och billig.
En och halv miljon dagliga metro-resor lär ske på de tre linjerna som korsar staden och enkelt tar en över, eller under floden till områden där många av de fyra miljoner invånarna bor.
Transkriberingen ställer till lika mycket språkförbistring för oss som i arabländer men uttalet av staden ska nog vara typ: Kiyv trots allt, oavsett om det är det västerländska försöket att fånga namnet, det ukrainska eller det ryska.
Av grundarna, enligt legenden bröderna Kyj, Sjtjek, Choriv och systern Lybid var det bara den ena som fick ge namn till den gamla staden.
Vi letade efter en skylt med Puzata Hata för att äta lunch på snabbmatskedjans berömda restaurant med ukrainska specialiteter och vi fann den - kanske.
Andriyivsky Uzviz eller Andrew's Descent är gatan, eller backen ner från Sankt Andreas kyrka som har blivit en lång mötesplats och utställning för många olika konstnärer.
Gatan kallas för Kievs Montmartre och är mysig i solskenet. Det finns gott om fik och i kurvan bodde Mikhail Bulgakov där det nu är ett museum..
Kiev imponerar och det är utan tvivel värt att lägga fler dagar här under en vår eller höst.
Kvällslivet verkar dock stillsamt. Det var väldigt lugnt på byn både fredag- och lördagskvällen men det berodde kanske mest på oss, Svårt slitna av promenader och sömnbrist ena dagen och en tuff bussresa den andra lyckades vi inte ta oss till de coolaste kvarteren strax innan sängdags.
Människorna vi möter är hjälpsamma och glada. Engelskan är inte på topp men engagemanget desto större. Det är en avspänd stämning i centrala staden och svårt att förstå att det samtidigt pågår ett inbördeskrig i de östra delarna av landet, Något sådant märker vi inte av som kortvariga turister.
Det närmaste vi kom konsekvenserna av kriget var en konstutställning eller snarare en mötesplats, Izone som fick evakuera från Donetsk och istället huserar i ett av Kievs fabriksområden.
