Rom


Det sägs att man från toppen av Kebnekaise, åtminstone teoretiskt under en krispig dag kan se en elftedel av Sverige. Från Peterskyrkans topp (eller snarare från lanterninen har jag nyss lärt mig) ser man hela Vatikanen även under de disiga dagarna.


Bara från den här vyn fångas två tredjedelar av hela nationen i en enda blick.


130 meter upp är Pantheon på det här avståndet förvillande lik Kupolen i Borlänge men grannarna skvallrar om något annat.



En dag i Rom – mer blir det inte denna gång och jag prioriterar Peterskyrkan i Vatikanen.


Det är hygglig utsikt från toppen av Peters kyrka och min prioritering är god eftersom man på det här sättet får ta del av i stort sätt hela Rom på en och samma gång.


Ingen byggnad i den eviga staden är högre än toppen av Basilica di San Pietro in Vaticano.

 


Påvens uppdrag är väl inget som en helt vanlig, och till och med högsekulariserad gubbe som jag är särskilt avundsjuk på. Men nu visar det sig att Påven har en helt egen järnvägsstation och det börjar kanske gnaga lite ändå…


Peterskyrkan är minst lika imponerande på insidan och bara tanken på hur arbetet gick till för att färdigställa insidan av kupolen på 1500-talet svindlar.


I och för sig svindlar det bara att stå här, högt över kyrkgolvet, halvvägs upp under kupolen och det underlättar för att känna in vad de stackare som la mosaiken säkerligen upplevde.


Vad ska man säga - Snyggt jobbat?

 



Petrus, Pietro eller Petris fötter mår ungefär som mina efter en dags promenerande i Rom. Slitaget på Petrus utstickande fot kommer dock inte av promenader utan efter århundraden av katolikers beröringar.


Det anses ge stor lycka att klappa Peters fötter.


På kyrkans utsida känns det som att någon var före sin tid. "We are the band".



Påven är inte hemma men stolarna är redo för nästa audiens


Medan den norra pelargången är hysterisk knökfull med folk och flygplatskontroller inför access till Vatikanen är det helt tomt och lugnt i den södra pelargången.



Dagen började tidigt, långt före Vatikanbesöket.

Av naturliga skäl är jag helt ensam vid ingången till Villa Borghese vid sexsnåret.



Under min tidiga morgonvandring råkade jag passera Fontana di Trevi och några tappra är redan på besök.


Det finns en fontän även utanför Pantheon.


 


Piazza Navona.


På tal om fontäner så ligger hotellet helt nära Piazza Navona.



Torget och dess omgivningar är en liten favorit.


 

Här är det alltid massor av människor som spatserar genom den avlånga piazzan, stannar och tar en kaffe, en öl eller äter onödigt dyr måltid bara för att få vara på torget.


 

Med lite (o)tur uppstår vardagsdramatik när en grabb springer in i en av papperskorgarna.


Det gick bra. Efter moderlig omvårdnad av den tilltufsade pojken kan hela familjen glatt vandra vidare längs torget efter  incidenten.



Ah, den tredje fontänen på Piazza Navona.





I gränderna bakom Navona.

En dag i Rom