Iran har dryga tjugo UNESCO-världsarv och här har vi sju av dem:

Naqsh-e Jahantorget, Meidan Emam

Esfahan är en mycket gammal stad, strategiskt placerad på en av alla sidenvägar men det var kring 1600 som staden blommade upp och fick epitet: ”Den som har sett Esfahan, har sett halva världen”.

Den som har gått upp i Ali Qapu-palatset och därifrån blickat ut över torget, eller ”en bild av världen” (Naqsh-e Jahan), är benägen att hålla med.

Världens största torg* uppfördes av Shah Abbas i början av 1600. 

Vid den här tiden var Esfahan en metropolis med dryga miljonen invånare och både större och framför allt betydligt rikare än exempelvis Paris och London. Byggnaderna som ramar in torget inrymmer basarer hela vägen runt med undantag för två moskéer och ett palats och då ligger ändå den stora basaren norr om torget. Här har det bedrivits handel oavbrutet i minst tusen år.

* Efter det att Himmelska fridens torg byggdes på femtiotalet. är Naqsh-e Jahantorget tvåa i världsrankingen..

Jameh Mosque, Esfahan

Ett ”mästerverk i den persiska arkitekturen för sin strukturella klarhet och geometriska balans”

Dessutom är Jameh Mosque, från 700-talet en av Irans äldsta moskéer även om

byggnaden har brunnit, restaurerats och byggts om många gånger sedan dess.

Moskén ligger på södra kortsidan vid Naqsh-e Jahantorget och renoveringen bara fortsätter.

The Persian Garden

Den persiska trädgården är själva paradiset.

Det forntida ordet för en muromgärdad trädgård, paridaida, är också ursprunget till latinets paradisus.

Trädgården är uppförd för andlighet och nöjen och benämningen fångades upp

av den kristna mytologin för att beskriva Edens trädgård eller paradiset på jorden.

Den typiskt persiska trädgården representeras av nio individuella trädgårdar runt om i Iran.

En av de nio persiska trädgårdarna är Bagh-e Dolat Abad i staden Yazd

.Yazd är känt för sina vind-torn och Irans högsta lyser snyggt på kvällarna från paviljongen.

Vatten är en viktig del i den persiska trädgården och har alltid en framträdande roll. Oftast rinnande i nivåer eller som här,

en långsmal pool, inramad av granatäppel-träd och druvor.

Historic City of Yazd

Nästan hela den gamla innerstaden är ett världsarv

Yazd ligger mitt i öknen och det är brännande hett på dagarna för att bli betydligt kallare på nätterna.

”The City of Windcatchers" är full av skorstensliknande ventilation. Vind-tornen leder ner svala eller heta vindar ner i vattencisterner under husen vilket ger svalka när det behövs och lite värme under kalla nätter. Husen består av lersten och arkitekturen som ger skugga över nästan hela den gamla staden, ungefär som ett forntida inomhuscentrum, har fungerat väl under många hundra år och är anledningen till att gamla stan idag är ett världsarv. Det äldsta lerhuset som fortfarnde står kvar är från 1000-talet.

Persepolis, Parsa

Staden uppfördes år 521 f.Kr som Persiens nya huvudstad av Darius den förste, och förstördes år 331 f.Kr av Alexander den store.

Allt sedan dess har det varit en ruin.

Paradoxen är att då inget av staden har upp återuppbyggts, har staden också bevarats till vår tids arkeologer (nja, med start på 1600-talet).

Persepolis var ett viktigt centrum i persiska riket som då var det ojämförligt största imperiet i världen.

Även långt senare skrevs historia i Persepolis men då avseende Festernas fest.

1971 bjöd Shahen av Iran, Mohammad Reza Pahlavi, eller som han i det här sammanhanget ville kalla sig, ”Konungarnas Konung”

till ett präktigt kalas. Perserriket fyller 2500 år och Shahen bjuder stort. Tjugo kungar, fem drottningar, tjugoen prinsar och prinsessor,

sexton presidenter och mängder av andra dignitärer deltar i festen. Bland annat var dåvarande kronprins Carl Gustav med på festen.

Festen hade hade planerats under flera år. 160 kockar, bagare, hovmästare och servitörer behövdes för att arrangera maten,

de flesta från den franska och mycket exklusiva restaurangen Maxim.  Maten och 25 000 flaskor vin flögs in från Frankrike

och Maxims chef, Louis Vaudable, lär ha sagt att detta måste vara mänsklighetens mest extravaganta fest.

Iranierna var inte fullt så begeistrade över att lägga enorma summor på firandet med en despot i centrum, i synnerhet när många led av fattigdom och festen lär ha varit en av Shahens många ”satsningar” som undergrävde förtroendet så långt att det gav näring till

att revolutionen kunde genomföras åtta år senare, då nya despoter tog över.

Golestan Palace

Golestanpalatset, Kakheh Golestān, blev det kungliga residenset under Qajar-tiden på 1700-talet.

I hjärtat av den då nya huvudstaden Teheran och granne med den stora basaren, Bazar e Bozorg, i de allra äldsta delarna av staden

fanns ett citadell från 1500-talet som Agha Khan, den första Qajaren lät göra om till det kungliga residenset.

Här har stora firanden skett men under nittonhundratalet började palatset spela ut sin roll även om senare kungar under Pahlavidynastin

har använt palatset till kröningar. ”Shahen av Iran”, Mohammad Reza Pahlavi kröntes här så sent som 1967.

Hela komplexet omfattar nära ett tjugotal byggnader, palatset är i sig fortfarande sevärt fastän den berömda påfågelstronen

(som var med på Festernas fest) flyttades till den kungliga juvelsamlingen på centralbanken(!)

och museets ursprungliga samling numera är spridd över flera av Teherans museer.

I palatset kan man, utöver Marmortronen, Elfenbenssalen, Diamantsalen, Glanssalen, Gåvomuseet och Spegelsalen givetvis

se en trädgård med vatten som kommer ur en underjordisk kanal och rinner via en fontän ut för bevattning av växterna

Hyrcanian Forests

Den stora forntida europeiska skogen som en gång i tiden täckte vår kontinent har dragit sig undan och har nästan försvunnit.

Skogarna kring Kaspiska havets sydkust i norra Iran är en rest av det enorma skogsområde som täckte Europa för 50 miljoner år sedan.

Utan påverkan av istider har en mängd arter kunnat leva kvar i Hyrkanien som området kallades för 3000 år sedan,

vilket i sin tur betyder Varglandet. Det finns fortfarande varg här liksom persisk leopard, lodjur, björn, vildsvin, varg,

guldschakal, djungelkatt men den persiska tigern överlevde dessvärre inte 1900-talet.