HURTIGRUTEN Februari 2016
Från Bodø till Tromsø
Hurtigruten har lockat länge men har visat sig vara svårprioriterad i semestermålskonkurrensen. Troligen på grund av att hela resan tar lång tid, kostar mycket pengar och egentligen är inte ens kryssningar något som brukar hamna högt på min lista.
Men det är ju fullt möjligt att bara åka en kortare sträcka och knöka in en rutt över en helg inklusive flyg till start- och slutdestinationen. Det är knappast det mest prisvärda alternativet men nu har jag i alla fall lyckas ta mig iväg till Bodö för att starta upp en 24-timmars kryssning. Det låter kanske mer som en klassisk Ålandstripp och det har av naturliga skäl vissa likheter men tempot verkar betydligt lugnare.
Till Bodø, Nordnorges nav går det också tåg.
Men jag ska åka med M/S Finnmarken.
Utsikten från båten är som förväntad.
- Fjälltoppar mitt i havet
- Eftermiddagssol på topparna
Från Bodö går rutten rakt ut mot Lofoten och snart blir det mer öppet vatten
Solen går ner och det är dags att förbereda sig på en ny dag
Vi hinner i princip passera hela Lofoten under natten
I morgonljuset närmar vi oss Finnsnes
Enstaka båtar trotsar kylan
Mellan Finnsnes och Tromsö är man alltid nära land i fjordarna
Tromsø
Det 1360 meter höga Otertind kallas för Norges Matterhorn
I desperat jakt efter norrsken hamnar vi i Signaldalen, några mil söder om Tromsø och får oss också en skymt av det magiska.
Förr i tiden var Hurtigruten en viktig, kanske avgörande livsnerv för lokala samhällen längs Norges kust. Båten kom på bestämda tider med förnödenheter, transporterade personer till och från öar och kustbyar och därmed kunde livet och företagandet fungera trots att de hade elementen emot sig allra längst ut i glesbygden.
I Finnsnes, mellan Lofoten och Tromsö verkar Hurtigruten fortfarande stå för en del av logistiken. Gaffeltrucken kör för fullt under halvtimman vi ligger i hamn.
Annars är nog Hurtigruten huvudsakligen en nöjes-kryssning för utländska turister i dag. Alla på båten verkar ha gott om tid och det är så lugnt att det känns som att det inte är särskilt många ombord överhuvudtaget. När jag i min ensamhet skrotar omkring på båten kan jag ändå konstatera att frapperade många av de uppskyltade utflykterna som arrangeras längs rutten är fullbokade. Fartyget tycks kunna svälja många passagerare utan att det märks. Först vid landstigning vid någon av de större hamnarna, när alla vill gå av samtidigt märks det att vi faktiskt är ganska många ombord.
Men vid avstigningen i Tromsø hettar det till lite när det visar sig att vi är ute och åker med svartfötter, eller nåt. En snabbsökning på nätet ger ingen omedelbar information annat än en lång rad med gamla notiser där flera förbund och Hurtigruten har haft sina tvister genom åren. Det är förmodligen en tuff bransch att verka i för alla parter.
Hamnen ligger grådisig och trist men det gick ändå att hitta lite norrsken senare på kvällen, även om vi fick åka en bit söderut.
