Nordkalotten juli 2018
Kom med mig!
-På en kort rundtur i Nordkalotten.
Under två veckor i norr har vi besökt Murmansk, små fiskebyar i nordnorge, en liten del av den finska vildmarken och avslutat med en rockfestival i Tromsø.
Filmen innehåller essensen av vad Nordkalotten har att erbjuda, här presenterat under tre och en halv minut i en harmonisk och fullödig mix från tre länder och flera olika världar.
Jag är nog tvungen att erkänna att det finns mer att säga om den ganska stora och vida region som utgör Europas nordliga utpost mot Norra Ishavet. Förutom att hela paketet ligger långt norrut, hamnar man också långt österut, i Vardø och Murmansk östligare än Istanbul. Tromsø ligger bevisligen på Norges västkust men ändå på ungefär samma östliga longitud som Stockholm.
Vårt grannland i väst tycks hålla på med något fuffens när landet sträcker ut sig och iväg från Sveriges nordliga gräns och räckhåll och istället blir östligt.
Det första som möter en är naturligtvis naturen som imponerar.
Längs kusten runt norra Norge är det rasande vackert. Från Hurtigruten får man alla vykorten serverade i en jämn och aldrig sinande ström. Ljuset och vädret skiftar, liksom utsikten varför man aldrig tröttnar, eller så är det just vad man gör efter tusentals liknande fantastiska scener som passerar utan uppehåll.
.
Längre in i landet är det också vackert när naturen snabbt förvandlas från karga och höga klippor till milsvida skogar, sjöar och älvar. Finlands vildmark och finska Lappland har en enorm dragning på just finnar men ödemarken har också en bredare målgrupp. Jag råkade överhöra ett samtal på turistbyrån i Enare där en schweizare funderade över sommarens event-program i byn. Eftersom hon skulle stanna i två månader(!) ville hon veta vad som var på gång i sin tillfälliga närhet.
Jag har varit högt upp och långt in i svenska Lappland många gånger och förutom språket känns miljön väldigt bekant. Att följa en älv långt in i skogen, leta upp en fors och njuta av vildmarken fungerar minst lika bra i Finland som i Sverige.
Historia finns det också gott om i regionen som var mer eller mindre gränslös för bara ett par hundra år sedan. Området har delvis varit oreglerat och under långa tider har folk och folkslag vandrat in och ut över det som idag är välbevakade och exakta landsgränser, då utan andra syften att livnära sig. När gränserna låg klara har än mer historia utformats, inte minst under andra världskriget när alla sidor kämpade om strategiska mål i norr.
Idag är regionen fortfarande glest befolkad och miljön med långa avstånd, kort sommar, lång och kall vinter ställer särskilda krav både på verksamheter och på invånarna själva men samma miljö ger också stora fördelar. På en del ställen spirar utvecklingen medan det är tuffare i andra orter och områden. Det är som ellers helt enkelt. Regionen som sträcker över tre nationer är stor och föga homogen vad avser förutsättningar. Skillnaderna mellan Murmansk, finska ödemarken och Hammerfest är omfattande men alla delar ändå läget långt norr om polcirkeln med allt vad det innebär.
Bland annat innebär det att solen inte går ner under ett par månader under sommaren. Ett av målen för vår resa var att uppleva midnattssolen lite mer ordentligt än vid de enstaka tillfällen som tidigare har erbjudits och det gick heller inte att undvika. Det blir aldrig mörkt men av naturliga skäl ger det heller inget särskilt event med ovanligt vackra solnedgångar, eller speciellt ljus som en normalsvensk midsommarnatt eller liknande. Solen fortsätter att lysa och dagen fortsätter bara utan att ta rast. Men det kan bli lite snyggt ändå.
