Båtsfjord

Båtsfjord juli 2018


Åker man Hurtigruten från Kirkenes är första hamnen Vardø,

som ser väldigt inbjudande ut i sommarsolen. 


Vardø är en gammal stad med nordnorska mått och har varit en viktig handelsplats och ett maktcentrum långt innan de fick moderna stadsrättigheter. Bland annat som ett centrum för handel med Ryssland från 1000-talet eller med Novgorod under 1200-talet eller som ett centrum för häxjakt under 1600-talet. Finnmarks fylke var överlag starka och störst i Norge på häxbränning. Närmare etthundra personer brändes som häxor i Finnmark under 1600-talet, varav cirka hälften dömdes i Vardø.


Nästa hamn är Båtsfjord, en kommun som till skillnad mot Vardø har växt de senaste åren. Skolan är fullsatt vilket är en bra indikation på att samhället mår bra och utvecklas.

.

Fisket är den stora näringen i det som kommunen själva kallar för ”Fiskets huvudstad”.


I Murmansk ondgjorde jag mig över ett monument över torsken, där fisken inte ens såg ut som en torsk men nu börjar jag ana ett genomgående tema uppe i norr. Inte heller torsken i Båtsfjord har någon skäggtöm. Vad händer, är det en gränsöverskridande konspiration där nordmännen vid Barents hav låtsas att deras viktiga favoritfisk är nyrakad?



För den som vill gräva vidare i min konspirationsteori kan jag skicka med att rakningen verkar vara ett modernt påfund, då jag efter nogsamma studier av Båtsfjord city kunde finna en avbildning från fyrtiotalet där torsken fortfarande gestaltas medelst en tydlig skäggtöm.


 

Båtsfjord ligger mycket långt norrut och vindarna från Barents hav och nordpolen ligger oftast direkt på staden via Båtsfjorden.




 

Allra längst in i fjorden smalnar det av betydligt och därefter fortsätter en dal in i landet och det karga landskapet blir snart betydligt lummigare och grönare.



En älv och flera bäckar möter upp i dalgången och rinner ut i fjorden.


I botten av fjorden ligger något övergivet med massor av patina. Så mycket att det förmodligen ramlar ihop inom kort. Numera tycks det vara en fiskodling inne i viken.


Det finns gott om övergivna hus i staden men det satsas också friskt med nybyggen och nya verksamheter. Piren är nyligen restaurerad och det muddras i hamnen för att kunna ta in större fartyg. Tidigare har det inte funnits någon särskild turism i staden men flera aktörer är igång och håller på att utöka verksamheterna för att kunna ta emot fler för övernattning och arrangera aktiviteter som sportfiske, vandring mm.


Kommunen och hamnen vill säkert göra sitt för att konvertera den lilla staden från industri till något mer attraktivt. Förmodligen var Havneparken en del av industriområdet tidigare så man ska nog inte raljera för mycket över några buskar som inte har orkat växa upp på femton år. Samtidigt gissar jag (med erfarenhet från några lokala satsningar nära mig) att Havneparken är en snackis på byn.


Hurtigruten går vidare mot nya mål.


Ut genom fjorden, till vänster långt där borta väntar Europas nordligast punkt.


Hurtigruten länkar samman norra Norges kust genom daglig förbindelse med över trettio hamnar. Sedan slutet av 1800-talet har linjen transporterat gods och personer till otillgängliga utkanter längs kusten. Numera finns det bilvägar till kusten och även flygplatser vid de flesta av Hurtigrutens destinationer.


Båtturen är sedan många år mestadels en kryssning för turister än vad det är en viktig del av infrastrukturen men fortfarande åker det ut en liten truck som med fart lastar på och av gods vid varje hamn och det är alltid några ströpassagerare som stiger på och av, så det ursprungliga syftet med båtlinjen upprätthålls fortfarande.


 

När färden går vidare lägger sig dimman allt tätare och i Berlevåg börjar det bli svårt att se vad som finns vid land.


Men det är inget som hindrar Hurtigruten från att dra igång dagens höjdpunkt för kryssningspubliken som ändå är den viktiga målgruppen


 


Inför ett möte med ett annat fartyg från Hurtigruten, anbefalles alla ut på däck för den stora "vinke-konkurransen". En tävling mot den mötande båten i den ädla konsten att vinka mest till de andra på den mötande båten, vilka givetvis uppmanades till samma sak. -Annars hade det ju varit fusk.


Plötsligt står det fullt med fransmän, tyskar, schweizare och norrmän på däck, de flesta med flaggor som delades ut lite påpassligt till vinkarna. Musik dånar ut i högtalarna och fortfarande kvar i Berlevågs hamn börjar uppvärmningen med frenetiskt vinkande till tre passagerare som står kvar vid kajen i väntan på den andra båten mot Kirkenes. Detta till tonerna av ”La Det Swinge”. Några minuter senare när folk börjar komma igång ordentligt lösgör sig det mötande skeppet ur dimman …och kampen kan börja.


Norrmännen kan som inga andra.


Mehamn är ett gammalt handelscentrum sedan långt tillbaka i tiden. Ryssland har länge varit en viktig partner i norr och vägen dit är inte så lång men tidvis förmodligen ganska guppig. Finnmarks största valfångststation etablerades här år 1885 och Mehamn är Hurtigrutens nordligaste hamn liksom Europas nordligaste ort på fastlandet. Dessutom ser kyrkan ut som om den vore tecknad i blyerts.


Utanför Mehamn ligger dimman trolsk mitt i natten.


När ruttens nordligaste position börjar närma sig blir till och med det gråa grått.



Kinnarodden är Europas nordligaste punkt. Punkt!

Nordkap är inte ens med i tävlingen eftersom klippan ligger på en ö, vilket är ett fusk som har gått hem i stugorna då de allra flesta säkert anser att Nordkap är Europas allra nordligaste udde. Inte ens om man fuskar och räknar med öarna i tävlingen om nordligaste punkten vinner Nordkap då det finns flera nordligare uddar i närheten men i kampen om bästa marknadsföring vinner Nordkap däremot med bred marginal.



Idag (eller i natt, vilket är svårt att avgöra under polardagarna) är Kinnarodden återigen en förlorare när udden inte ens syns under nattens passage. Dimman ligger som ett grått täcke över havet och då klockan har passerat två på natten kan det vara en god idé att sova medan Europas nordspets passeras.