Svaipa, Arjeplogsfjällen
Graddis - Mo i Rana - Hemavan -Tärnaby.
Färden går vidare hemåt men det verkar fortfarande lite trist att åka närmaste vägen varför vi först fortsätter västerut med en kortare sväng i Norge, förbi Mo i Rana och åter in i landet via Tärnaby. Visst är det vackert i Norge men efter att nyss ha flygigt över Mavas och mött Salajekna i strålande sol uppkommer en bortskämd mättnadskänsla inför nya naturscenerier.
Från Söderhamns citykärna syns Oscarsborg tydligt, uppförd i slutet av 1800-talet som en annan form av utsiktsklippa. Semestern är inte slut än på en vecka men norrlandsresan är slut och vi far hemåt mot Singö.
Semesterns huvudmål Bäverholmen är avklarad men vad ska vi göra nu?
Istället för att ta närmaste vägen och påbörja de hundra milens hemresa vänder vi bilen västerut eftersom vi råkade läsa om att det finns nya krafter i Vouggatjålmes restaurang. Vad gör man inte för en god middag? Utöver ett roligt kök finns det lite mer att avnjuta på gränsen till Norge och nu står också ett besök vid Sveriges största glaciär på listan.
Senare i Umeå blir det bara en kort vistelse men vi hinner givetvis med en rejäl middag, och det på Rex bar och grill på Rådhustorget. Överraskande bra. Krogen har funnits i det gamla Rådhuset i snart tjugo år och ägarna har ambitioner att bli långvariga även framöver. En promenad längs älven hör också till ett kort besök
Skuleberget, Ångermanlands Brantkust.
Höga Kusten uppfanns som benämning så sent som på sjuttiotalet. Fram till dess var det uppenbarligen en ointressant brantkust. Namnbytet måste vara en av de mest lyckade marknadsföringsinsatserna på kommunal nivå. Se så fint det blev!
Det centrala Östersund hägnas in under några kvällar i juli-augusti, ungefär som vid en renskiljning. Alla som har fått ett dagisband runt handleden skiljs ut, släpps in och väl inne springer vi runt i cirklar. Vi slipper dock bli jagade med lasso. Istället pockar älgwraps, rock'n'roll, pilsner och en hel del annat på vår uppmärksamhet.
Storsjöyran är en festival i min smak. Det blir inte lerigt hur mycket det än regnar och krogarna med sittplatser och hygglig mat är aldrig långt borta. - Gubben börjar bli gammal men vid närmare eftertanke har jag nog aldrig varit fullt så förtjust i att dygna under festivaler som vid komforten så jag kanske inte någonsin har varit särskilt ung.
Jag upphör aldrig att fascineras över Thåströms attraktionskraft över generationerna. Det finns ungar längst fram vid scen, ivrigt hoppande, ropande och gungande vars föräldrar knappt ens var födda när Thåström började sin bana och jag själv gick på oförglömliga spelningar med Ebba Grön. Nostalgieffekten torde med andra ord vara låg medan det krävs högsta kvalitet för att behålla och framförallt förnya dragningskraften inför ständigt nya målgrupper.