|
Peter Wahlfort @ Wahlfort.Com |
|
     
|
|
|
|
|
|
Zambia igen |
|
|
November - December 2012.
Kerstin jobbar en vecka på ambassaden och utökar vistelsen med en semestervecka eftersom jag hänger på. Några dagars safari hinner vi med och jag tar en sväng på egen hand till Victoria falls när Kerstin jobbar. |
|
|
|
|
26 november 2012
Igår morse landade vi i Lusaka och blev hämtade av Monica vid flygplatsen för vidare transport hem till henne och Robert. I två veckor ska vi bo hos dem, kombinera semester med en veckas jobb för Kerstins del. Sist var jag här i två månader varför två veckor känns lite kort men men det är ändå kul att vara här igen och det är ju inte alls dumt att åka iväg till lite värme i slutet av november.
Vi bor hos Monica och Robert i Lepards Hill, mitt i Lusaka. Grinden öppnas av Peter, vår vakt från i våras som uppenbarligen har bytt adress. Lazarus säljer fortfarande kepsar i korsningen vid Manda Hill. Bolagen gör allt för att få in prefixet 'Zam' i namnet eller i andra säljande företeelser.
Om det är något som hittills avviker från tidigare besök ska det väl vara att alla väskor kom fram samtidigt med oss.
|
|
|
|
27 november 2012
Vi har prickat in regnperioden med sedvanlig träffsäkerhet. Normalt börjar det regna i oktober och sedan kan det vara mer eller mindre blött fram till februari-mars men i år har det ännu inte regnat särskilt mycket, fram till nu.
Igår kom det några skurar under dagen, i natt satte det igång på riktigt och det verkar inte vilja sluta nu på morgonen heller. I värsta fall kan det regna oavbrutet till dess att vi åker hem igen men det finns ingen anledning att måla fan på dörren. I julas kom det en åskskur per dag men klarnade upp däremellan för att vara soligt och fint.
Vi lär nog klara oss hur de än blir men det är värre för många andra. Majsskörden torkade bort i stora delar av landet redan i våras och eftersom förra regnperioden inte gav tillräckligt innebär det att många djur dukar under i den årliga torkan innan regnet kommer åter.
I morgon bär det av på safari så vi lär bli varse hur det står till på den fronten.
|
|
|
|
27 november 2012
Friterade larver någon?
Inne på det fina köpcentrat håller en kille på att sätta upp en demonstration i butiken. Här ska det bjudas på något gott som kan locka kunderna till köp eller bara pigga upp lite i affären. Det visar sig att han fyller upp en rejäl panna med massor av olja och ännu mer av gigantiska larver, 7-8 cm långa.
Jag har inte tidigare sett dem till försäljning annat än på marknaderna men i Afrika äter man insekter i stor utsträckning. Proteinrikt som inget annat och under säsong kan de dyka upp i stora mängder och vara lättplockat godis som tillbehör till majsgröten. Att jämföras med vårt bärplockande som i gamla tider var ett bra sätt att få i sig några c-vitaminer.
Insekter kan mycket väl vara räddningen för oss alla när köttproduktionen håller på att kantra. För min del kan det gärna få vänta i ytterligare någon generation men i Afrika och många andra håll är vår syn på ’äckliga larver’ ett problem eftersom attityden kan förstöra kosten som både har fungerat och varit närande under tusentals år.
Här smaskar vi på Mopane-larver.
En fjärilslarv som finns och äts i hela södra Afrika.
|
|
Korvträd - Smaskens för flodhästar
Flodhästar som väntar in mörkret.
Då går de upp på land för att äta 100 kilo gräs, eller korv.
Impala föder alla sina ungar nu
i samband med att regnet kommer och gräset gror.
|
|
28-30 november 2012
Vi besöker South Luangwa National Park och Chichele Presidential Lodge för en liten safaritripp.
Parken är känd för sina leoparder och även denna gång har vi lyckats få se minst en leopard om dagen.
Det började regna för tre veckor sedan och så snart det finns vatten tillgängligt på fler ställen än i den stora floden sprids djuren ut över stora områden och blir svårare att hitta än vad det är under torkan.
Nu är det med andra ord lågsäsong för safari men det finns ändå gott om djur och vi får se det mesta under de tre dagarna.
Vi får till och med se en aardvark!
Mer om aardvark och safarin finns här»»
|
|
|
|
1 december 2012
Några mil norr om Lusaka ligger Kalundu Farm som just idag har självplock av litchi. Inte för att vi är jätteroade av att plocka plommon men Monica har blivit inbjuden av ägaren för att titta in på en fika och köpa lite macademia-nötter, olja samt lite godis och annat smaskens som Cilla tillverkar på den, idag lilla farmen. Bara 50 hektar med egen airstrip.
Huset är byggt av Cillas grandfather för hundra år sedan och när man stiger in så förflyttas man omedelbart tillbaka till den gamla koloniala tiden. Hela huset är som ett museum med lejontrofé på väggen och allt annat som hör till. Förutom att delar är förvandlat till bageri och packeri av nötter och olja mm. De odlar bl a macademia och litchi, förädlar en del till kakor, olja och chokladpraliner.
Hela huset är överfullt av prylar från en förgången tid och den gamla storviltjägaren var tydligen fiskare dessutom. Även om Zambia saknar kust och fisket som hör till kunde gubben uppenbarligen ta sitt plan till Mozambique eller Tanzania för att fiska sig en svärdfisk eller två.
Bilden är från ett av badrummen som gick i temat fiske.
|
|
|
|
3 december 2012
Efter en lat söndag utan några punkter i programmet (förutom en adventsglögg hos Kerstins efterträdare Åsa) slutar Kerstins semester och jag bokar en resa mot Victoriafallen.
Det är femtio mil från Lusaka till Livingstone och jag känner inte för att låna en bil och köra dit på egen hand varför buss eller flyg återstår. Hyggligt billiga flygbiljetter avgör transportsättet och den här gången bär det av till andra sidan Zambezi river för att se fallen från Zimbabwe eftersom man får bättre överblick av de 1700 meter breda fallen härifrån.
Från Livingstone krävs en transfer via bil till gränsen, lite omstuvning till en ny bil efter första gränsposten inför den andra och visum köper man i den fjärde luckan efter att ha fått formulär i den andra och svamlat i den tredje och undrat vad man har den första till och sedan är jag i Zimbabwe.
Skillnaderna mellan Zam och Zim lär vara rätt stora på flera sätt. Hittills (efter hela sex timmar) kan jag kanske konstatera att intresset för att sälja och ta hand om kunderna verkar vara vassare än i Zambia. Samtidigt är tiggarna fler och även de betydligt vassare. Kanske är det bara något jag inbillar mig i jakten på differenser men en av gatusäljarna lät sig verkligen inte nöjas med att jag 'inte hade några pengar och bara var ute på en promenad'. Mina skor var så snygga att det var självklart för honom att han kunde få följa med till hotellet och där kunna få mina skor i brist på annat. - Nädå, jag har skorna kvar, än så länge.
Skymmningen är lika vacker i Zimbabwe.
|
|
|
|
|
|
|
|
Bron mellan Zambia och Zimbabwe går över Zambezi river,
just vid Victorafallen.
Förutom att gränsen mellan de två länderna går över bron är det en stor attraktion med utsikt över fallen åt ena hållet och forsarna åt andra.
Här hoppas det bungee jump alla dagar trots att snöret gick av i julas. Det gamla tåget går fortfarande över bron och tar en sväng på bägge sidor lagom länge för att man ska hinna äta middag.
Bron är 130 meter hög och det är lätt att föreställa sig vilket äventyr det var att bygga detta 1905 mitt inne i tropikerna.
|
|
|
|
Jag kan inte riktigt sluta att imponeras av det mäktiga fallet. De flesta besökare åker hit en gång som en once-in-a-lifetime upplevelse. Dels av naturliga skäl eftersom fåtalet besökare inte bor nästgårds men också för har man en gång sett fallet så får det räcka så. Men när jag nu har möjligheten vill jag passa på att se det för tredje gången och det skiljer sig dessutom åt en hel del. Vattennivån varierar enormt över året och bjuder på olika upplevelser.
Oavsett tidpunkt är det ändå röken som dundrar.
- Mosi oa Tunya
|
|
|
|
Vattenmängden varierar som sagt och nu är det lägsta möjliga nivå efter den långa torrperioden.
Regnet har heller inte startat på allvar i upptagningsområdet varför det är mindre än en tiondel av aprils nivå, när jag var här senast. Då strömmade det vatten över hela bredden utan några som helst luckor och på sina håll var det inte ens möjligt att se över till andra sidan på grund av all vattenånga. Nu känns det ganska sparsamt men samtidigt är det lättare att se och ta till sig hur det egentligen ser ut där nere.
Det syns knappt på långt avstånd och genom vattenångan men på andra sidan floden, ovanför fallet på Zambiasidan är det några som badar i Devils pool, just på kanten av fallet eller forsnacken som vi säger i Norrland. Härifrån är det etthundratio meter ner till botten så det rekommenderas att hålla sig kvar i den lilla grytan när man väl har simmat dit.
I julas var Kerstin och jag där medan ungarna åkte den lite mesigare forsränningen nedströms tjugofem forsar. »» |
|
Mängder av kryssningsfartyg av olika sort i
The upper Zambezi river, uppströms Victora falls.
Det är fläckvis förvillande likt en skärgård nära dig,
men betydligt varmare i vattnet.
Och mera strömt, även om det är stor skillnad och snällare här
än i Lower Zambezi, fyrtio mil nedströms.
|
En hotspot för tigerfish enligt den lokala expertisen.
- Fan tro't
|
|
Ovanligt med en hippo på land mitt på blanka eftermiddagen. Normalt ligger de kvar i vattnet till dess att solen har gått ner men den här var tydligen hungrig redan nu. |
|
|
4 december 2012
Jag sitter på hotellrummet och läser mail med dörren öppen mot balkongen. I bakgrunden tycker jag mig höra röster och lite oväsen på håll men inget som får mig att lyfta blicken från skärmen.
Plötsligt upptäcker jag tre feta babianer i dörrhålet varav en av dem redan är inne i rummet, med tydlig riktning mot sängen. Ett jäkla liv utbryter där jag står för det mesta av oväsen, viftandes med stolen jag satt på en hundradels sekund tidigare och vrålande mitt bästa skrämma-babian-vrål. För ett ögonblick rörde de sig inte överhuvudtaget och min nya rumskamrat var riktigt nära från att få en stol i huvudet innan han tog några snabba, smidiga steg ut på balkongen. Någonting sa mig att det förmodligen inte var jag som skrämde honom (eller henne). Det verkade faktiskt som att de andra två påpekade att hen kanske skulle stiga ut igen så jag fullföljde attacken vidare ut på balkongen till dess att alla tre slank ner längs ett träd. Då får jag syn på ett gäng ovanför på taket som verkar sugna på att hoppa ner bakom mig men jag hinner backa tillbaka, ut ur fällan som de hade lurat ut under morgonkvisten. Det var antagligen rösterna jag hade hört tidigare.
Ha! Ett poäng till Wahlfort, babianerna noll.
Redo för returmatch och nu har jag koll på strategin.
Senare på eftermiddagen bär det av några kilometer uppströms för fiske i The upper Zambezi. Solen steker på som aldrig förr men tigerfish, som påstås gilla värme mer än vad jag gör håller sig på behörigt avstånd.
Det är bara guiden, båten och jag. Under tre-fyra timmar glider vi med strömmarna och betar av hundratals hotspots under utskjutande träd, i strömmar och vid vassruggar men vi får inte en fisk. Jag tappar dock en rackare som sitter fast i fyra sekunder och kort därefter gör guiden likadant men facit blir inte bättre än så.
Zambezi river ett poäng. Wahlfort noll.
|
|
|
|
5 december 2012 - Livingstone, Zambia
Ett par timmar på Livingstones internationella flygplats är inte så upplyftande. Inne i byggnaden finns det absolut ingenting, förutom ett café som ser så tveksamt ut att jag ännu inte har vågat utmana de deliciösa anrättningarna. Det finns inte ens ankomst- och avgångsskyltar att blänga på under begränsad upphetsning. Utomhus är det precis så hett, som det av någon anledning bara kan vara just utanför flygplatser och järnvägsstationer.
Återstår att studera en informationsskylt angående förändringen av Zambias valuta vid årsskiftet. De stryker tre nollor, ger ut nya sedlar och dessutom mynt som tidigare har saknats. Kvacha och mynten Ngwee betyder tillsammans 'Bright Morning' vilket refererar till självständigheten i oktober 1964. Ngwee betyder dessutom ’very bright’ enligt chauffören som tog mig tillbaka över gränsen från Zimbabwe och vidare till Livingstone.
Jag vill minnas, från det jag har läst såklart att Dr KK marknadsförde självständigheten som en Bright Morning vilken skulle lysa upp The Real Africa under en rejäl omstart där nationen (och gärna fler nationer) kastar av sig bojorna som den tidigare kolonialmakten har fjättrat folket med. Historien om Zambias självständighet är delvis en vacker historia och närmast fredlig process men frågan är hur klar morgonen har varit så här långt.
Sisådär är nog svaret efter ett halvsekel. Måhända lite väl disigt men nu kanske det är dags att växla upp till very bright med hjälp av nya stålar och en ganska ny president som åtminstone verkar kämpa på med en genuinitet mot korruptionen.
Vi ser fram emot Kvacha Ngwee!
Och jag måste erkänna att caféet visade sig vara ett riktigt bra lunchpang med god mat och fotboll på TV. Servitören ville absolut visa mig alla grytorna och det blev lamm med ris samt en Mosi för 28 kronor vilket måste vara den mest prisvärda flygplatsmaten någonsin så jag mår plötsligt som en kung. Dessutom är hela flygplatsen under rekonstruktion med ambitiösa framtida terminalbyggnader. Vägen mellan flygplatsen och Livingstone är platt och nyasfalterad förra månaden. Banne mig om det inte börjar klarna upp.
5 december 2012 - Lusaka, Zambia
Jason Timbuktu Diakité är ute på en afrikaturné och ikväll var det dags för Lusaka.
Kulturella event är inte överdrivet frekventa i Lusaka, så när det väl händer något kommer alla farande, och är det dessutom ett svenskt gäng som uppträder så måste man givetvis vara där. - Det har sina likheter med Singö faktiskt.
Åttio procent av publiken är svenskar oräknat en busslast med barn som Ulrike från svenska ambassaden har bjudit in. Lysande idé för alla inblandade, ungarna går omedelbart loss och lyfter hela spelningen som är lysande. Timbuk tar upp några lokala förmågor under kvällen och det är en riktigt, riktigt bra kväll.
Svenska ambassaden var en av arrangörerna vilket givetvis är en förklaring till den höga andelen svenskar i kväll men det fanns plats för fler. Lillian, lokalanställd på ambassaden sa efteråt att hade hon på förhand vetat hur bra det var, skulle hon tagit med fler zambier. Men så fungerar det ju; ska man vara med måste man ta chansa innan och nästa chans är i Etiopien.
Spelningen var på Alliance Francaise, den franska kulturens utpost. Min favorit bland lunchhaken i Lusaka, alltid trerätters såklart.
|
|
Husen är i det närmaste klara men stenbeläggningen
ska läggas före inflyttning
I Zambia äger ingen sin mark, förutom staten.
Pelle har liksom alla 'markägare' arrenderat på hundra år,
vilket kan få räcka tillsvidare.
|
Det nya projektet består idag bara en väg, som dessutom behöver flyttas lite efter senaste lantmäteri-besöket... |
|
Pelle himself |
|
|
6 december 2012
Pelle och Lotta och deras två små barn flyttade till Zambia för ett par år sedan. Då var det möjligheterna i gruvnäringen som lockade hit dem men det visade sig snart vara en hart när omöjlig business. Annorlunda vore det kanske om man hade massor av kapital, enormt nätverk och djupt kunnande i flera branscher men inga skrupler.
I våras sadlade Pelle om och blev byggare istället.
Affärsidén är att köpa mark i utkanten av Lusaka, bygga bostadshus i grupper om 8-12 stycken, sälja var och en av dem och gå vidare med nästa projekt.
Första projektet startade i april och är idag mer eller mindre färdigt. Inflyttning beräknas ske före jul. Nästa projekt, en kilometer ifrån det första är lite större där 16 hus ska färdigställas inom ett halvår. Alla hus i det första projektet är sålda men det är svårare att sälja de ännu inte byggda husen. Dels vill kunderna konkret se huset framför sig innan man slår till, dels är många brända av lycksökare som har lovat betydligt mycket mer än vad som levererats, varför projekten också är en utmaning likviditetsmässigt.
Andra utmaningar är hantverkskunnandet. Detaljer är inte Zambias starka gren. Pelle har tagit in mycket från Zimbabwe där de är förhållandevis bra på bland annat el, römokeri och köksutrustning. Till och med jag kan konstatera att även om det är enkla hus så håller Pelles bygge en kvalitet som är högre än vad man normalt förväntar sig här men det väger nog tyngre när även Robert gör en liknande analys: "Not bad".
Kunderna är överlyckliga hur fräscha husen är utan att bry sig om eventuella skönhetsfel som Pelle ändå har lagt energi på att få bort. Det kan finnas anledningar till att hantverkarna inte är så fokuserade på detaljer när inte heller kunderna är det.
Lotta jobbar som lokalanställd på svenska ambassaden (det vill säga icke utsänd av Sverige utan anställd på plats direkt av ambassaden) och givetvis med fastighetsfrågor. Snart ska Lotta föda deras tredje barn. Den här gången i Zambia eftersom det är för mycket mekande att åka till Sverige några månader.
Riktigt kul att det fungerar och jag kan bara bocka och buga samt önska dem lycka till med alla olika projekt!
|
|
|
|
8 december 2012
Zambia sätter sig i huvudet efter två korta veckor.
En anledning kan vara att man hela tiden påminns om att man befinner sig i Zam-land.
Zambeef har det bästa köttet, Zambikes är en framgångssaga sprungen ur en CSR-idé eller som ett företag "with a social footprint" som de själva kallar det för när målet är anställdas och kunders fromma snarare än avkastning. 'Not only building bikes but changing lives' verkar hålla hela vägen och deras egen historia ska berättas av dem själva »»
Zamchick låter kanske lite roligare än vad det är och Zamtels devis att ”de har bredbandet som faktiskt fungerar” är prick på, eftersom det sällan är särskilt mycket mer än så. Långsamt och kraftigt laggande men med lite tålamod fungerar internet allt som oftast.
Efter två veckor är det dags att åka hem och längta tillbaka till Zam-whatever.
Och julen närmar sig även i det snöfria Zambia.
Jag önskar eder alla en riktigt Zam Jul !
Bilder från resan »
Åter till Zambia »
Åter till Wahlfort » |
|
