En safaritripp står på programmet och varför chansa på något annat än favoriten?
Luangwa river.
En av de stora floderna i Afrika är just nu bara en liten rännil jämfört med högnivån efter ett halvårs torka. Härifrån ser vi säkert hundra flodhästar som samlas i djuphålorna som återstår och krokodiler finns här också i stora mängder förstås. På flodkanten betar impala och puku. Babianer i stora flockar hoppar omkring i gräset och plockar vildmango från träden. Fåglarna här är biätare som häckar i flodbanken. De tar en kort sväng och vänder efter femtio meter över floden och kommer tillbaka med näbben full av insekter till ungarn som väntar i sandhålorna.
Allt på samma gång från samma plats och ändå har jag säkert missat hälften av det som händer här. Naturen är enormt produktiv och det är en av anledningarna till att South Luangwa NP är en favorit men det finns fler anledningar.
På kvällen går några fiskare med sin kanot längs med och mitt i floden. Eftersom de verkar helt orädda för krokodiler så är det nog inte så märkligt heller att de utmanar flodhästarna.
För att komma hit flyger man oftast från Lusaka vilket vi gör och hämtas på morgonen vid Mfue Airport av guiden och safaribilen som för oss in i nationalparken. På väg mot lodgen, som ligger en bit in i parken ser vi snart en elefantfamlij som ska dricka frukost.
Bilen stannar mitt i vägen för deras tänkta väg och de delar upp sig medan de funderar på vart de ska ta vägen nu.
Beslutet blir att de ska gå till vänster om bilen, allihopa.
Men inte några onödiga omvägar. Elefanterna stryker förbi så nära bilen att de inte får plats i kameran.
För trettio år sedan fanns det 100 000 elefanter i nationalparken vilket höll på att knäcka ekosystemet. När gräset inte räckte för att föda alla elefanter gick de loss på allt annat.
Än idag syns skadorna över stora områden med bara trädstumpar på ökenliknande fält men nu håller naturen på att sakta återställa sig själv sedan antalet elefanter begränsades kraftfullt på åttiotalet. Idag är balansen på en bra och långsiktigt hållbar nivå.
Leoparder är nattdjur och svåra att få syn på. Vanligen ser man dem på night-drives då man åker runt med bilen och en lampa får scanna av nejden efter dem och andra nattdjur. Men vi lyckades få se några även under dagtid.
South Luangwa är känt för sina leoparder men det finns naturligtvis inga garantier för spotting, dock har jag faktiskt sett minst en leopard per dag vid de två tillfällena jag har varit här, trots att det har varit lågsäsong bägge gångerna. Makalösa djur, och jag känner inget behov av att se något annat djur överhuvudtaget efter ett möte med världens mest framgångrika kattdjur. De är ensamma om att befinna sig på alla kontinenter vilket antas bero på deras förmåga att inte synas och hålla sig undan.
En fördel med lågsäsongen är att man får vara ganska så ensam. Annars är detta den kanske mest vanliga synen i nationalparkerna - andra bilar med fotograferande turister. Det går inte att klaga på det, jag sitter ju själv i den ena bilen men det tar liksom udden av vildmarkskänslan. När en bil ser något intressant går larmet och alla i närheten ställer sig i kön för att titta på viltet.
Djuren har vant sig med bilarna så att de knappast störs alls, varken av att bilarna åker omkring mitt bland dem eller stannar bara några meter ifrån dem. Bilen ses som ett ofarligt objekt. Skulle någon däremot kliva ut ur bilen händer omedelbart något annat. Då ses människan antingen som ett hot eller som ett byte och får delta i naturens gång som alla andra djur.
Nu är vattnet så lågt att man kan köra rakt över Luangwa river.
Chichele Presidential Lodge
Uppe på höjden ligger lodgen som ursprungligen byggdes åt Kenneth Kaunda på sjuttiotalet. Idag ägs det, som nästan allt annat av ett sydafrikanskt företag som är specialiserade på lyxanläggningar i hotspot-lägen över hela världen.
Det är kanske inte poolen som lockar allra mest men utsikten är ganska så maffig. Till frukost ser man ut över stäpp, savann, floden och elefanter som går för att dricka. Till middag hör man lejon vråla och en morgon varnade babianerna för en leopard på området.
Vår lilla stuga
Lyxen är överdriven. De här dagarna var Kerstin och jag de enda gästerna och dessutom tillhör vi den ovanliga kategorin som kommer tillbaka (Kerstin är här för tredje gången) varför tjänstvilligheten närmast hamnar på en smärtsam nivå för en normalsvensk.
Inför sista lunchen lurade de upp oss och påstod att ugnen hade gått sönder men att vi kunde åka till grannlodgen för att äta där. Vi ville gärna se den också och lät oss köras med bil, vilket bara blev över kullen där de hade dukat upp lunch för två under ett gigantsikt mangoträd. Bakom oss står skogsvaktaren med geväret redo utifall något otäckt skulle dyka upp och störa oss mitt i maten. Kocken (en av de bästa i Zambia naturligvis) serverar frikostigt av mat och dryck som skulle kunna räcka hela veckan.
Sådana äventyr är en bit utanför min komfortzon, och inte fick vi se grannlodgen heller...
Däremot fick vi se en aardvark!
Oerhört ovanligt, speciellt, fantastiskt och extraordinärt. Men vad fan är en aardvark?
Jag kände faktiskt igen själva djuret efter ett oräkneligt antal timmar tillsammans med David Attenborough i TV-soffan men hade nog inte prickat in jordsvin på en öppen fråga. Det var andra gången någonsin som guiden såg en aardvark, förra gången var 2006. Bara det att han minns årtalet anger graden av exklusivitet. Den kaxiga platschefen på lodgen, Obert har aldrig sett någon aardvark och frågade flera gånger efter foton att visa upp för omvärlden vilket också koncernens facebookansvariga gjorde efter den stora upptäckten. Det blev ett enormt drag efter att ha sett ett djur som vi knappt visste att det fanns.
Dagen efter pratade vi om djuret som är väldigt mytomspunnet och förknippat med häxkonster. Bland annat sägs det att man inte får ta in en dödad aardvark i byn om inte alla ben är avhuggna först. Då visar det sig att Mister Morris, mannen som var med i bilen och skötte lampan till och med hade ätit aardvark. Tja, det är ganska gott sa Mister Morris.
Något foto har vi inte.
Aardvarken dök av naturliga skäl upp efter mörkrets inbrott eftersom de är utpräglade nattdjur men här kan du se hur de ser ut »»
