|
Inomhuset och Utomhuset
6 maj
Huset som är hemma för tillfället känns lite för stort.
Även om två sovrum, ett litet kök, matplats och vardagsrum inte låter särskilt överdrivet känns det ändå för stort, förmodligen för att vi inte använder inomhuset så ofta. Det är på uteplatsen vi äter, grillar, fikar, solar i en kvart o s v.
Utomhuset får vara både vardagsrum och kontor.
När jag är hemma sitter jag större delen av tiden på uteplatsen med datorn och mekar med hemsidor, försäljningsuppföljning eller något annat spännande. När Kerstin kommer hem äter vi här, sitter och pratar eller har gemensam datorstund (d vs med varsin dator men ändå på samma ställe) och först när kvällen börjar bli sen går vi in, stänger dörren, och kanske tillbringar en kort stund vid TVn före godnatt.
Huset är försett med galler över alla fönster och dörrar.
Gallret låses från insidan med hänglås vilket kan bli en intressant utmaning vid brandövningar, ibland är säkerhetstänket lite ensidigt kan man väl konstatera. Tomten omges av murar mot alla grannar och vägen utanför och så ser det ut för alla andra tomter i något så när välbärgade områden, vilket ger bilden av att Lusaka bara består av förorter.
Vid grinden finns alltid en vakt som öppnar för oss när vi oftast tar bilen någonstans.
Lusaka är iofs inte särskilt tufft säkerhetsmässigt. Under dagtid är det inga som helst problem att gå omkring på gatorna, människorna är påfallande vänliga och trevliga men när det mörkt rekommenderas det icke att vara ute, åtminstone inte gåendes.
Hur farligt det skulle vara får jag väl aldrig veta för då åker vi bil, basta!
Själva huset är kanske inte är så stort men trädgården är det utan tvivel, åtminstone utan småbarn i huset eller andra behov av en fotbollsplan eller dylikt.
Framsidan är det knappast någon annan än vakten som nyttjar och baksidan sträcker sig långt bort till avlägsna och sällan besökta platser som den stora akacian, bananträdet, de fyra papayaträden eller den mång-grenade julstjärnan.
Givetvis bör det finnas tomter som denna i en stad som Lusaka men problemet är troligen det motsatta. 
Det finns inte så mycket annat än enfamiljshus i ett plan på gigantiska tomter, vilket gör att staden blir vidsträckt och många har svårt att hitta ett lagom boende.
Förutom ambassadens personal, som nog får anses vara det lilla, är det rimligen ett större problem för den växande medelklassen och för infrastrukturen i Lusaka.
Vid närmare eftertanke finns det betydligt större utmaningar än de
privilegierades bostadsfunderingar. För de flesta av Lusakas 1,5 - 2 miljoner invånare (beroende på vem som räknar) är utvecklingen i den här miljön knappast en fråga överhuvudtaget men det får jag återkomma om vid ett annat tillfälle.
Vakten på eftermiddagsronderingen gör sedvanlig honnör.
Undrar hur hans boende ser ut? | 