Vi åker mot Siavonga, Karibadammens centralort på Zambiasidan.
Vägen dit är delvis bekant, åtminstone fram till vägskälet, polis-kontrollen och den lilla marknaden, Chirundu Junction. Det blir lätt lite stökigt bland getter och salustånd när polisen vinkar in ett par långtradare. Personbilar verkar de sällan vara intresserade av eller så är det CD-skylten på vår bil som hittills har fått oss att smidigt passera alla hinder.
Från vägskälet är det drygt sex mil till dammbyggnaden, vägen är delvis spikrak och det är väl troligt att vägen tillkom i slutet av femtiotalet som en given konsekvens av dammbyggnaden. Några byar dyker upp längs vägen så det är inte enbart en väg till dammen.
I Siavonga finns det en rad med lodger och hotell, vad det nu är för skillnad.
Högt över sjön ligger Lake Kariba Inn. Några hektar väl inhängnad tomt med plats för hotellet på höjden och båtar av olika slag vid stranden.
Visst, det är en ganska naturlig fördelning men nu ser det ut på det viset.
Lake Kariba är idag en riktigt stor insjö, 28 ggr 4 mil i runda slängar.
I slutet av femtiotalet påbörjade man bygget med att dämma upp Zambezi river för att försörja både norra och södra, dåvarande Rhodesia med
energi. Det blev lite besvärligt eftersom den stora flodgudens fru var på besök i Kafue river några mil nedströms just under tiden för byggnationen. Eller om hon rent av bodde där, det är lite oklart men det står helt klart att flodguden, Nyami Nyami blev lite grinig när det stod en betongmur i vägen när frun skulle komma tillbaka hem till gubben igen.
Nyami Nyami åkallade den största översvämningen man hade sett i mannaminne, dammarbetare dog när floden svämmade över och arbetet försenades rejält. Året efter slog guden till igen med en ännu värre översvämning, nu på en nivå som anses kunna återkomma högst en gång var tusende år. Översvämningarna bidrog starkt till att dammen höjdes med sex meter från ursprungliga ritningningen.
När dammen väl var på plats tog det flera år att fylla upp sjön till dagens nivå. Både djur och människor i området började få problem. Tongafolket trodde aldrig att engelsmännen skulle kunna tämja vare sig Zambezi eller Nyami Nyami så de stannade helt sonika kvar, till dess att det blev besvärligt med allt vatten som sakta men säkert dränkte området. Tonga och djuren blev strandsatta på allt mindre öar i floden varför "Operation Noah" satte igång för att rädda både djur och människor. Projektet valde att under svåra förhållanden flytta djuren söderut till dagens Zimbabwe och människorna till norra stranden i Zambia, där Tongastammen fortfarande lever kvar i full förvissning om att en dag, jodå en dag kommer Nyami Nyami att återställa ordningen och krossa dammen.
Själva dammen är ganska rejäl och maffig så Nyami Nyami får nog ladda i ett par år till innan han orkar riva byggnaden. The Dam Wall är också en gränspassering och bilväg med Zimbabwe på höger sida och Zambia till vänster men frekvensen kan inte vara hög. De enda som var här samtidigt som oss var liksom vi bara nere för att titta på dammen. Inte en enda gränspassage under en timma mitt på dagen. - Lite märklig företeelse som jag inte har något annat svar på än att det blir en mindre omväg mot alternativet färja över Zambezi sju mil nedströms.
Fisket efter en liten oansenlig fisk är idag betydande i Kariba. Kapenta kallas också för Tanganyika-sardin och är efter många och långa försök inplanterad bl a i Lake Kariba. Fisken är som sagt larvigt liten men det produceras enorma mängder i det näringsrika vattnet så det är lätt att förstå det stora värdet av proteintillskottet. Den torkas och säljs bl a på marknaderna där den ligger i stora högar på borden. Nu är det fiskesäsong för Kapenta och vid solnedgången kommer det ut båtar från alla håll för att fiska med håv under hela natten.
